Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSPRÄSTEN
Det tycks dock inte vara något särdeles bekymmersamt,
man kunde snarare tro motsatsen, för baron Adrian har på
en gång kastat av sig sin surmulenhet och blivit livlig och
vänlig.
— Jo, nu ska ni få höra på nytt, säger han. Ni kunde
väl ha varit borta en halvtimme, då en skoj ar ryss körde opp
hit till trappan, full med de vanliga byltena och med en
herre och en fru av det vanliga slaget sittande mittibland
dem. Frun stannade kvar i ryssen, men herrn steg ur och
kom in till mig på mitt rum. Och vad tror ni att han hade
för ett ärende? Jo, bara det att begära ersättning för min
ärade svägerskas räkning, därför att hon låter oss ta vård
om hennes barn.
— Ser man på! säger Charlotte. Men det kunde man ju
vänta sig.
— Ja, naturligtvis kunde man det, medger baron Adrian,
och det var inte det heller, som var det märkvärdiga. Karlen,
som hade kc mmit in för att tala med mig, var illa klädd och
såg ut, som sådant där pack brukar, och jag tog honom till
en början för en vanlig skojare. Men det var något i rösten,
som föreföll mig bekant, och hela tiden, medan han talade
med mig, stod jag och funderade pä var jag kunde ha råkat
honom förr. Han bar sig heller inte liktigt åt sä, som en
sådan karl eljest skulle ha gjort.
— A, min Gud!
— Jag ser, att kusin Charlotte redan gissar vem det var.
Men jag var inte så snabbtänkt, jag. Jag bara sökte i minnet
bland alla de skoj ar fysionomier, som brukar förekomma på
Broby marknad. Under tiden skämde jag ut honom för att
han ville komma med en så hutlös begäran. Jag sparade
varken på svordomar eller skällsord, för det är ju det enda,
som sådant folk förstår sig på. Om det nu hade varit en
vanlig skojare, skulle han ha tegat och tagit emot ovettet,
för de brukar ju ha litet respekt för oss herrekarlar, men
den här, han gav svar på tal och lät mig veta vad jag gick
för. Jag fick höra, att jag hade burit mig eländigt åt mot
min bror. att jag borde ha bjudit svägerskan på begrav-
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
