- Project Runeberg -  Anna Svärd /
270

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Marknadsprästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNA SVÄRD

ningen, och en hel mängd till av det slaget. Jag slog näven
i bordet och bad honom gå sin väg, men det hjälpte inte.

— Talade kusin om för honom...

— Kusin Charlotte menar om jag lät honom veta, att det
var den rika fru Schagerström, som ämnade ta sig an barnet.
Nej, kusin, det aktade jag mig för. Det skulle bara ha
mångdubblat anspråken. Men emellertid höll den här karln på
och grälade på mig, som om det skulle ha varit ett värderat
nöje för honom. Han gick ju till sist, när han hade fått
mig så pass ond, att jag var på väg att kasta ut honom,
men han var inte rädd. Och in i det sista förklarade han,
att om jag inte ville betala för tösen, så skulle jag inte få
behålla henne.

Charlotte hör på med rätt stor ängslan. Under hemvägen
från kyrkogården har hon kommit till det resultatet, att hon
ingenting kunde eller vågade göra för Karl-Artur. Skulle nu
striden börja omigen?

— Men just som han slängde igen dörren, fortsätter
baronen, gick det upp ett ljus för mig. Det var kusin
Karl-Artur Ekenstedt, som jag hade haft äran tala med. Han lär
ju ha varit mycket tillsammans med min bror, han for
omkring på skoj arvagn på samma sätt, och om vintrarna lär
han bo där oppe i norr, där allt löst folk håller till. Det
var ju helt naturligt, att han hade åtagit sig att göra ett
utpressningsförsök för den där skojarkäringens räkning, som
min bror hade råkat gifta sig med.

— Nå, men då kusin hade känt igen honom, lät kusin
honom då resa?

— Nej, naturligtvis ville jag tala än ett ord med honom,
sedan jag hade förstått vem han var. Jag sprang ut på
trappan, men då hade han redan hunnit sätta sig i släden
och köra bort från gården. Jag ropade "Karl-Artur" efter
honom, allt vad jag förmådde, men det hade ingen effekt.

— Och nu tänker kusin följa efter honom?

— Ja, det ämnar jag verkligen. Kan kusin förstå vad som
hände? Då Karl-Artur hade himnit ett stycke neråt allén,
höll han plötsligt stilla. Vår barnjungfru gick där just då
med alla barnen, säkert i mening att komma er båda till

270

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free