- Project Runeberg -  Anna Svärd /
275

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Bortresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BORTRESAN

gående kväll och att det var endast och allenast för det
löftets skull, som hon hade avstått från sin hämnd. Min
farmor svarade, att hon inte kunde ha givit ett sådant löfte,
då hon visste, att hennes son redan var förlovad med en
annan. Hon ville ge Malvina Spaak vilken belöning som
helst. Men detta, som Marit fordrade, var omöjligt.

— Nu, då kusin säger det, inföll Charlotte, tycker jag
mig också ha hört något i den vägen. Det förefaller för
resten alldeles naturligt, att Marit inte utan vidare lät sig
nöja med vad som hade skett.

— Det gjorde hon inte heller, kusin. Då hon fortfor att
envisas, lät min farmor kalla in jungfru Malvina för att
låta henne bekräfta, att hon inte hade fått löfte om
äktenskap med hennes son. Jungfru Spaak besannade i allt
matmoderns ord, men härvid greps Marit Eriksdotter, som väl
tyckte, att hon till ingen nytta hade avstått från att hämnas
den stora oförrätten, som hennes släktingar hade lidit, av
en orimlig vrede. Hon förklarade för min farmor, att
hämndeverket skulle upptagas igen. "Tre av de mina fick
lida våldsam död", utropade hon. "Tre av de dina ska också
få dö en ond, bråd död, därför att du inte håller vad du
har lovat."

— Men, kusin Adrian ...

— Jag tror mig veta vad kusin Charlotte vill invända.
Min farmor menade precis som kusin, att den stackars
kvinnan inte kunde vara farlig. Hon blev inte alls rädd och
svarade helt lugnt, att Marit var alltför gammal nu för att
kunna bringa tre baroner Löwensköld om livet.

— Ja, jag är gammal och mina dagar ska snart ha en
ända, lär då Marit ha svarat. Men antingen jag så finns
under elier ovan jord, så nog ska jag ha makt att sända
en hämnare.

Nu gjorde Charlotte verkligen ett så kraftigt ryck i
släd-fallen, att hon kom åt att se in i baronens ansikte.

— Kusin vill väl inte säga, att kusin tror, att ett sådant
där ord av en fattig, okunnig bondkvinna kan ha någon
betydelse? sade hon därpå med det största lugn i världen.
Jag känner för övrigt mycket väl igen hela historien Jag

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free