Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Hemfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMFÄRDEN
nedslagna och modlösa, hade börjat vända tillbaka mot
land, hade han närmat sig henne.
Han hade gått långsamt och tvekande och hållit
ögonlocken sänkta, såsom han brukade. Då han hade kommit
tätt inpå henne, hade han höjt blicken något litet, så att
han hade kunnat se klänning och päls, men inte ansiktet.
Stående på det sättet hade han yttrat några ord, som kanske
skulle vara en tröst eller en ursäkt.
— Ja, Göran ville ha tillbaka ungen sin. Och så ville han
kanske säga tack till sin rike bror för den vackra
begravningen.
— Karl-Artur!
Han hade sett upp, och den största häpnad hade
återspeglats i utseendet. Han hade tydligen inte väntat sig att
finna Charlotte, utan trott, att fruntimret, som ledsagade
baron Adrian, hade varit hans hustru.
Han hade inte yttrat ett ord vidare, utan stått tyst och
sett in i Charlottes ansikte, liksom hon hade stått och sett
in i hans. All den smärta och förfäran, som hon kände över
hans förfall och råhet, hade stått att läsa i hennes drag, och
han hade inte kunnat undgå att tyda skriften.
Men därvid hade han själv förändrats på ett sätt, som
Charlotte väl kände igen från fordom, då han hade fått sina
anfall åt hjärtat. Ögonen hade blivit vilda och stirrande,
läpparna hade öppnats till ett skrik, och han hade tryckt
båda händerna hårt mot bröstet. Ett ögonblick hade han
stått så, därpå hade han börjat vackla och skulle ha fallit,
om inte Charlotte hade slagit armarna om honom.
Han hade vinglat hit och dit under ett par ögonblick,
men Charlotte hade hastigt ropat på hjälp, och ett par
karlar hade skyndat till och burit honom till hennes släde.
Då man hade lagt ner honom där, hade han varit
medvetslös.
Efter detta hade Charlotte kört fram till det lilla bruket,
och där hade hon uppehållit sig i flera timmar. Karl-Artur
måste ha vård. Lundman och hon var våta efter att ha
krupit i snösörjan på isen och var tvungna att torka sina
kläder. Hästarna skulle vila och äta. Men av allt, som hade
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
