- Project Runeberg -  Anna Svärd /
293

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Hemfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMFÄRDEN

— Vet Charlotte vad? börjar han snart nog, alltjämt med
samma veka och pjollriga stämma. Jag sitter och roar mig
med att hålla likpredikan över mig själv.

— Vad säger du? Likpredikan?

— Ja, just så, Charlotte. Har aldrig Charlotte undrat över
vad prästen ska komma att säga på graven, då Charlotte
är död?

— Aldrig, Karl-Artur. Inte tänker jag på att jag ska dö.

— Skulle inte Charlotte vilja be den prästen, som ska
tala på min grav, att han säger till sina åhörare, att här
vilar den rike ynglingen, som till åtlydnad av Jesu bud
gick och sålde bort sina ägodelar och blev en fattig man?

— Ja, ja, Karl-Artur, men du ska ju inte dö nu.

— Kanske inte än, Charlotte. Jag har sällan känt mig
så frisk. Men Charlotte kan ju komma ihåg det. Jag önskar
också, att prästen påminner om att jag var aposteln, som
gick ut på vägar och stigar för att bära fram till
människorna budskapet om himmelriket mitt i deras dagliga
gärning, i deras lek och arbete.

Charlotte svarar inte. Hon undrar om Karl-Artur gör narr
av henne.

Han fortfar att tala med samma tillgjorda röst.

— Jag tycker också, att det skulle ta sig bra ut, ifall
prästen sa något om att jag liksom Herren Kristus själv
har visat min ödmjukhet genom att äta och dricka med
publikaner och syndare.

— Tig för all del, Karl-Artur! Du och Kristus! Det där
är ju hädelse.

Det dröjer något, innan Karl-Artur svarar.

— Jag tycker inte riktigt om det där inpasset, säger han
därpå. Men jag kan ju nöja mig, utan att prästen säger
något om publikanerna. Det kunde missförstås. Det andra
kan vara nog för att förklara varför jag har förlagt min
verksamhet till landsvägen, bland landsvägsfolket.
Visserligen har det inte fattats mig tillfälle att utvidga den åt
annat håll.

Charlotte sitter där och vill skrika högt av förfäran. Är

293

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free