Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Hemfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
detta hans allvar? Eller talar han bara så för att imponera
på henne? Har han förlorat allt omdöme?
— Charlotte påminner sig kanske, att jag hade en vän,
som blev missionär?
— Pontus Friman?
— Alldeles riktigt, Charlotte. Han skriver brev på brev
för att förmå mig att resa ut till hednalandet och hjälpa
honom. Jag har varit mycket frestad. Jag tycker ju om att
resa. Språkstudier intresserar mig också. Jag har alltid haft
mycket lätt för att inhämta kunskaper. Ja, vad säger
Charlotte?
— Jag sitter här och undrar om du gör narr av mig,
Karl-Artur. Eljest tycker jag visst, att det vore en
utmärkt idé.
— Jag? Skulle jag göra narr? Jag talar alltid allvar,
det borde Charlotte veta av gammalt. Men Charlotte
förefaller verkligen litet oförstående. Jag hade inte väntat mig
detta efter en så lång skilsmässa. Jag fruktar, att detta
sammanträffande blir en missräkning.
— Det vore mycket sorgligt, Karl-Artur, säger Charlotte,
som är alldeles förvirrad, alldeles bragt ur fattningen av
den stackars trashankens obeskrivliga övermod och fåfänga.
— Jag vet, att Charlotte är mycket rik, och en rik
människa blir lätt ytlig och dömer efter skenet. Charlotte förstår
inte, att min fattigdom är helt och hållet frivillig. Jag har
ju en hustru . . .
Då han för hustrun på tal, gör Charlotte ett försök att
gripa in, att tala om något för honom, som kunde väcka
hans intresse.
— Hör nu på mig ett ögonblick, Karl-Artur! Har du
hört, att din mamma under sina sista år inte ville veta av
någon annan lektyr än dina studentbrev? Jaquette läste dem
högt för henne dag ut och dag in. Men en vacker dag måtte
Jaquette ha tröttnat, och vet du vad hon då gjorde? Jo, hon
for till Korskyrka och sökte opp Anna Svärd och din lille
son. Hon tog dem med sig till Karlstad och lät överstinnan
se barnet.
— Oändligt vackert och rörande, Charlotte.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
