- Project Runeberg -  Anna Svärd /
299

(1928) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Vigselringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIGSELRINGEN

VIGSELRINGEN.

Vem var hon, att hon skulle komma ihåg sådant, som alla
andra hade glömt? Varför skulle hon sitta och tänka
på den tiden, då han for omkring på marknader som en
annan skojare? Varför skulle hon i vart ögonblick se för
sig henne, som han då hade haft i sällskap?

Hon var ganska viss om att det var år 1842, som han
hade rest ut som missionär, och nu var de inte hunna längre
än till 1850. Det var inte mer än åtta år, som han hade
varit borta. Och likafullt tyckte alla människor, att allting
skulle vara glömt och förlåtet. Men hon, som hade varit
gift med honom, borde väl få ha sin egen mening om den
saken.

Ja, tänk det, att sedan han nu hade kommit tillbaka till
Korskyrka för en tid och fick bo och vistas på Stora
Sjötorp, så kom grannarna i kyrkbyn och frågade henne
om hon ämnade följa med honom ut till Afrika! Men det
var så med folk här neråt landet: de var lätta och
om-bytliga, de for fram och tillbaka som vattnet i ett tråg.
Hon skulle följa med honom, hon, som satt välbärgad och
hedrad i egen gård! Hon skulle resa hemifrån nu, sedan
fosterbarnen var vuxna och försörjde sig själva och hon
kunde få ha det lugnt och bra och ta till sig Svärdsmor
och ge henne en god ålderdom!

Hon hade inte råkat honom, fastän han hade kommit till
Korskyrka för ett par dagar sedan. Han hade åtminstone
haft så mycket vett, att han inte hade försökt sig på att gå
till henne. Och hon skulle ha önskat, att hon inte hade gått
i kyrkan nu för ett par timmar sedan och hört honom. Det
kunde ju tydas så, som om hon vore angelägen att få se
honom igen. Men hon hade inte heller gått godvilligt, utan
det var fru Schagerström, som hade kommit och tagit henne
med sig. Och henne var det ju inte lätt att säga nej till.

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:24 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/annasvard/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free