Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien direkt ur Snorre Sturlasson. öch så gick det upp
för henne, vilken betydelse källskrifterna hava för barnen, huru
vansinnigt det är att med stor lärdom och mycket besvär
förvandla världens yppersta barn- och ungdomsböcker till
tråkiga och osmältbara referatsamlingar. En resa i Norge
vidgade hennes blick och gav näring åt hennes iakttagelse samt
ingav henne den tanken att vid undervisningen i Norges
geografi taga till utgångspunkt helt enkelt skildringen av sin
egen resa.
Hennes lektioner voro icke, vad man i allmänhet menar med
briljanta, hon hade ingen överlägsen berättartalang; jag skulle
nästan vilja säga, att frånvaron av all sorts virtuositet var det
som gav hennes undervisning en så sund karaktär. Detta må
låta paradoxt, men säkert är, att undervisningsvirtuositeten
ofta framkallar en kunskap, som är sken, och att en briljant
lärarinna ofta är i fara att så behärska sin klass, att hon kväver
den — kväver den i rosor, med blixtrande skildringar, med
dundrande förhör och alldeles glömmer att stanna och lyssna till
de små själarnas eget arbete.. Hennes begåvning, ehuru verklig
och intensiv, utmärktes av en viss tröghet, men detta gjorde, att
hon ej frestades att rusa åstad, utan hade lugn nog att vid
vart steg stanna och se efter, att barnen också följde henne.
Hon var i ovanlig grad barmhärtig mot de dumma och
vanartade barnen och lyckades ofta just i fråga om dessa vinna
stora resultat, varför hon också fick glädja sig åt deras och
deras föräldrars tacksamhet.
I allmänhet var det mindre ett yttre, påtagligt resultat, som
hon eftersträvade, än den känslan, att barnen voro fullt
upptagna och naturenligt sysselsatta genom undervisningen samt
att de därigenom så småningom danades till människor.
Länge behöll hon sina gryende idéer om undervisningen för
sig själv, så mycket mer som hon icke trodde sig hos någon
av sina vänner kunna påräkna sympati för dem. Det var en
ren tillfällighet, som slutligen kom henne och den som skriver
dessa rader att utbyta tankar. Fredrique Runquist hade
kommit över en broschyr av en dansk, Pingel, "Om Hovedmang-
2. — Anna Sandström.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
