Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att behandla människor. Hon hade intet schema, efter vilket
hon dömde individerna, utan med en alldeles ovanlig
frisint-het kunde hon ge varje naturel, varje begåvning sitt
berättigande; hon förstod dem nästan alla, men just därför kunde
hon leda dem och ofta behärska dem. Över hela hennes väseri
låg dessutom något så kraftigt mänskligt, sä hjärtevarmt och
sympatiskt, att man skulle vara en förhärdad formmänniskà
för att icke intagas och överse med de yttre
oregelbundenheter, som visserligen hos henne, liksom hos alla djupt
originella personligheter, kunde förekomma. I sin brinnande iver
tröttnade hon aldrig att övertyga, att söka vinna folk för sina
idéer om en naturenligare undervisning. Ständigt och
allestädes kände hon sig som missionär, och mången kom som fiende
och gick som den varmaste vän. Det var icke med henne som
med andra entusiaster, vilka ofta både känna sig och
verkligen äro liksom av en annan ras än vardagsmänniskorna och
därför bli skygga och tillbakadragna. Hon tog
vardagsmänniskorna på deras egen mark, ställde sig i ett inledande
resonemang med hela foten på jorden, tycktes till en början dela allà
deras fördomar, varefter hon på ett nästan sokratiskt sätt
ledde dem steg för steg, tills de voro "tagna" och tyckte
hennes övertygelse vara endast den naturliga utvecklingen av
deras egen ursprungliga ståndpunkt, "Man skall ta människor,
sådana de äro", var hennes ständiga sats, vilken hon också
troget tillämpade. Hon förstod ock att ge sina ord en
auktoritet, som få kunde värja sig för, om än många gåvo det namnet
av övermod. Men den berodde innerst på hennes starka tro
på sin sak, och i vår tid är tro något så ovanligt, att den som
har den ovillkorligen får auktoritet och makt över andra.
En och annan läsare tänker väl: varför dessa stora ord "tro"
och "entusiasm" om en så tarvlig sak som ändring av ett par
undervisningsmetoder ? Jo, för henne var denna
undervisningsfråga icke en simpel diskussion om olika slag av läxor. Hon
såg saken mera i stort, det var det svällande, kraftiga livet
självt, som genom de nya metoderna skulle föras in i skolan,
släktet skulle förändras, de tomma ihåliga fraserna skulle dö
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
