Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigfrid Almquist i det pedagogiska
umgänget.
Den första bekantskapen med Sigfrid Almquist gjorde jag
under mina nybörjarår som lärarinna i Åhlinska skolan, där
han också undervisade. Jag blev alldeles hänryckt av några
föredrag -— eller lektioner, jag minns inte vilketdera — i
historia, som jag där hörde honom hålla. En gång tog han
till ämne en jämförelse mellan Pompejus och Cesar, skildrade,
hur den förre kom långt genom tur och genom den hos
romarna vanliga förmågan av organisation, under det Cesar,
snillet, så länge hade att kämpa mot otur och nästan
oövervinneliga svårigheter, Hans sympati tycktes väga ganska
jämnt mellan de båda, och han beskrev med tydlig beundran,
hur genompraktiskt och fintligt Pompejus gick till väga under
sjörövarkriget. Hans beundran gällde egentligen inte
Pompejus utan snarare det nyktra romerska verklighetssinnet. Detta
syntes nästan fängsla honom mera än Cesars sagolika bragder.
En annan gång ville han belysa den danska folksjälen och
gjorde det genom en jämförelse mellan Kierkegaard och
Grundtvig. Han framhöll, hur den förre representerade den danska
psykologiska analysen, driven till sin höjd, men att denna
riktning, överförfinad som den var, kunde ha blivit farlig för
folkets andliga hälsa, om den icke fått en motvikt i
Grundtvig och den rörelse, som utgick från honom. Denna var
nämligen ett uttryck för den andra sidan i danskarnas lynne:
barnatro, naivitet och omedelbar känsla.
Dessa ämnen skulle man ju knappt väntat, att en natur-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
