Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta ihop kulturhistoriska berättelser, där det omständligt
beskrives, hur en person från en viss historisk period äter och
kläder sig, kämpar, arbetar och roar sig. Sådana berättelser
bliva emellertid, då de sällan äro skrivna av författare av rang,
vanligen rätt torra och tråkiga, och jag tror knappast, att
barnen frivilligt läsa några sådana.
Vidare hava vi ju de historiska romanerna. Ja, dessa kunna
nog meddela en viss historisk bildning, i synnerhet när de
äro skrivna av verkliga skalder, men det förargliga är, att
barnen ha en sådan förmåga att i dylika romaner fästa sig vid
just det som de borde glömma och tvärt om. När man efteråt
i skolan genomgår motsvarande tidevarvs historia, visar det
sig vanligen, att de helt och hållet glömt det kulturhistoriska
stoffet, men däremot komma mycket väl ihåg det rent diktade
innehållet, som hjältens kärlekshistoria o. d., vilket de på ett
mycket villsamt sätt blanda ihop med den verkliga historien.
Ännu ett annat sätt, som har föreslagits, är att göra
kulturhistorien till ett särskilt ämne och förlägga den till skolans
högsta stadium.
Alla dessa försök och förslag hava emellertid det felet med
sig, att de behandla kulturhistorien såsom någonting särskilt,
någonting för sig. Inom skolan är dock kulturhistoriens främsta
uppgift att giva livets färg, livets fyllighet och rörlighet åt den
vanliga historieundervisningen. Kulturhistorien har litet eller
intet värde för undervisningen, om den icke organiskt inordnas
i den kronologiska framställningen av den politiska historien.
Huru skall då detta inordnande ske? Innan jag besvarar denna
fråga, vill jag framhålla, att det är huvudsakligen den enklare,
mer ytliga kulturhistorien jag med det följande åsyftar. Det
mera djupgående, mer andliga och psykologiska
kulturhistoriska elementet kräver ett särskilt kapitel, som vi sedan skola
komma till.
Någon gång kan det ju vara lämpligt att framställa personer
och händelser, som icke haft någon betydelse för historiens
gång i det hela, men om vilka man vet några för tidens kultur
upplysande detaljer. Men ännu bättre är det, om man kan an-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
