Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bondens självständighet gent emot konungamakten, och
dessutom, hur dramatisk och åskådlig är icke här Snorres
framställning! Det är en stegrad spänning hela tiden, som når
sin höjdpunkt, när konungen övermodigt har tystat både det
norska sändebudet och den svenske jarlen och nu äntligen
Torgny — bonden — reser sig, han som skall visa sig ha det
sista, avgörande ordet. Torgny Lagman på Uppsala ting har
alltid utgjort ett av historietimmarnas glansnummer — och
nu skulle det alltsammans vara endast dikt och retoriska fraser!
Den historiska kritiken anser, att Olof Skötkonung och Olof
Haraldsson omöjligen kunde vara fiender, emedan de båda voro
kristna och hade gemensamma intressen, och att följaktligen
hela Snorres framställning av deras strider måste vara falsk.
Nåväl, det kan ju hända, att det har funnits en Olof Skötkonung
och en Olof Haraldsson, som voro vänner, men vad veta vi
i så fall om dem? Ingenting annat än vetenskapsmännens
konstruktioner, det vill säga ett par torra fakta, som den ene
vetenskapsmannen fastslår och den andre förnekar. Sådan
som Snorre har skildrat Olof Skötkonung, står han levande
för oss, en gestalt av kött och blod, men tag bort alla Snorres
skildringar, och det säkra, som återstår, är blott ett namn.
Men en person, som blott betecknas av ett namn, faller
alldeles bort ur barnets minne och bör också falla bort ur
undervisningen. Kritiken kan icke ge liv åt en ny Olof
Skötkonung; det enda den kan är att dräpa den gamle.
Kanske kan det dock finnas en möjlighet att komma ur
detta dilemma.’ Om Snorre Sturlassons skildringar icke äro
historia, så måste man ju säga: vilken dråplig skald är icke
den mannen! Hans berättelser äro då kulturhistoriska dikter,
och som sådana tusenfalt mycket bättre än allt vad vi nu skulle
kunna åstadkomma i den vägen. Kanske det ej var Olof
Skötkonung, som mot sitt folks vilja låg i strid med Norge, kanske
det ej var Torgny Lagman, som förde folkets talan på tinget.
Allt detta betyder ej så mycket. Skildringarna i sin helhet
kunna dock icke vara tagna ur luften; det måste ha funnits
män under denna eller någon närliggande period av Nordens
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
