Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som Homeros var för det gamla Greklands ungdom.
Särskilt passar den ypperligt som grund för den historiska eller
rättare sagt kulturhistoriska undervisningen. Denna
sagolitteratur är ju något helt och hållet enastående. Intet annat
germanfolk har en litteratur, som på detta sätt avspeglar dess
seder vid tiden för dess omvändelse till kristendomen samt
skildrar alla de yttre och inre strider och slitningar, som blevo
en följd av denna stora förändring. Därtill kommer, att den
är skriven med en omsorg och en klarhet, som ger den rätt
till hederstiteln "klassisk" litteratur.- Också har den visat sig
hava en så tilldragande makt, att icke blott nordiska utan
även en mängd tyska, engelska och franska vetenskapsmän med
hängivet intresse sysselsatt sig med densamma. Vi veta ju
alla, att den innehåller en mängd av de mest storartade
livsbilder, på ett så enkelt sätt tecknade, att de i högsta grad
tilltala barnen. Ännu en fördel med denna sagolitteratur: den
är en gemensam egendom för alla de tre nordiska folken.
Nordens folk hava ju en gemensam forntid, vore det då icke i
sin ordning, att de nordiska skolorna hade en gemensam grund
för sin historiska undervisning?
Det är emellertid icke blott för forntiden och
omvändelsetiden, som en kulturhistoriskt hållen undervisning synes vara
den bästa. Kanske borde man behandla hela den svenska
medeltiden på samma sätt. Inom denna har kritiken på senare
tider avlivat den ena historiska personligheten efter den andra,
och vi historielärare ha följt dem med tårar till graven. Nu
tyckas vetenskapsmännen hålla på att fälla dödsdomen över
Erik den Helige, och honom skulle vi ägna en ganska djup
saknad, ty han var den enda person på en tidrymd av mer än
hundra år, om vilken man hade något egentligt att säga. Vi
äro emellertid glada, att vi ännu så länge få behålla
Engelbrekt och Sturarna. "Ännu så länge", ty vi veta ej, hur det
kan komma att gå med dem i framtiden. Olycksbådande läto
de ord, som nyligen yttrades av en svensk professor vid ett
diskussionsmöte, att "svenska historien börjar först med Gustaf
Vasa". Även här tycks den enda räddningen ligga däri, att
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
