Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visor mot de lägre, draga de därigenom förr eller senare olycka
över sig själva. Historien lär oss därför våra plikter mot
samhället.
Även för den modernaste uppfattning står det fast, att
historien är djupt religiös. Den lär oss, att det gives ögonblick i
folkens och nationernas liv, då deras öde beror på att ett visst
ord blir uttalat, en viss handling utförd, en viss uppgift fylld.
Och se, det kommer en man, som känner sig andas och vara
till endast för att säga detta ord och lösa denna uppgift.
Liksom Israels profeter känner han sig "kallad" att utföra sitt
värv, oberoende av alla yttre förhållanden. Detta samband
mellan de stora männens uppträdande och folkens behov av dem
är något så mystiskt, att det borde lära även dem, som eljest
icke tro på en Gud, att se spåren av en högre ledning. leke
hava dessa män alltid njutit av sitt arbete; ofta hava de känt
sig tryckta som av en väldig börda, men den inre rösten har
drivit dem framåt, de ha måst fullfölja sin kallelse. Då först
kan historieundervisningen sägas vara levande och etiskt
uppfostrande, när lärjungen sättes i stånd att steg för steg följa
en sådan stor man och se, hur han så småningom glömmer sig
själv i hängivenhet för sin uppgift, huru hans tankar,
synpunkter och sympatier vidgas, tills han helt och hållet smälter
ihop med det samhälle eller den sak, i vars tjänst han verkar.
På detta sätt fattad, blir historien en kraftig uppfostrare till
självuppoffring och hängivenhet. Det är icke blott
frihets-martyrer och krigshjältar, som givit föredömen i
självuppoffring, det gäller också de stora organisatörerna, de ihärdiga
samhällsuppbyggarna. Karl XI, när han satt lutad över sina
räkenskapsböcker, Fredrik II, när han nästan sviktade under
det tunga arbetet att upprätta och ordna sitt utmattade
Preussen, nog kände de, nyktra förståndsmänniskor som de voro,
dock mången gång i sitt innersta, att det; icke var för sin egen
skull, som de arbetade, utan att de voro redskap i en högre
makts händer.
Denna känsla är för övrigt icke förbehållen de stora
andarna eller de mäktiga i världen. Det gäller för oss alla, en
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
