Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod plötsligt som en blixt för hans själ den frågan: "Är jag
då själv en kristen?" — "Har jag syndernas förlåtelse?" —
Följden blev en inre kamp så våldsam, att han för en tid blev
sinnesrubbad. Men sedan krisen väl var överstånden, kände
han sig som en annan människa, och nu längtade han endast
att helt inviga sitt liv åt Gud. Kristendomen, som han förut
omfattat på ett mera teoretiskt sätt, blev hädanefter hans
hjärtas innersta liv; den blivande reformatorn hade undfått sitt
eldsdop. Minnet av dylik uppskakande själskamp väckte hos
Grundtvig, liksom hos Luther, begäret efter en fast barnatro,
efter en orubblig visshet, och han blev därför, liksom Luther,
en förkunnare av tro framför allt.
Vilken strömning som än för tillfället var förhärskande
hos Grundtvig, så var han sig alltid lik därutinnan, att han
omöjligt kunde slå sig till ro, två sina händer och låta världen
ha sin gång; han måste kämpa, och det var med honom som
med Luther, att när han kämpade, gav han grova och ibland
alltför grova hugg. Under de år, som närmast följde den
nyssnämnda stora krisen, begagnade han alla möjliga tillfällen
att rent ut säga sina samtida i allmänhet och prästerna i
synnerhet, att de ej alis voro kristna utan fullkomliga hedningar.
Han sade detta i böcker, i predikningar, på prästmöten, många
gånger på ett mycket närgående sätt och skydde icke ens att
utpeka individer; Det kan nog icke nekas, att han under
denna tid var ganska fanatisk och dömde allt och alla med den
nyomvändes ensidighet, men man kan också förstå, vad det
skulle pina honom, när man gent emot hans tro — en kraft
som kunde spränga bröstet — endast satte fina och bildade
resonemanger.
Genom detta uppträdande förstörde han helt och hållet för
sig alla utsikter till befordran på den prästerliga banan; sedan
fadern dött 1813, kunde han, alltför väl känd som fantast och
bråkmakare, icke erhålla något ämbete. Under ett par år
uppträdde han visserligen som extra predikant här och där i
Köpenhamn, men snart gick det så långt, att ingen präst ville
låna honom sin kyrka för en söndag. Alltså inträffade det
iSi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
