Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under arbetet, när som helst när han kände sig trött,
översättningarna av Saxo och Snorre voro ganska egna i sitt slag,
de gjorde icke anspråk på att vara bokstavstrogna
efterbildningar av originalet, utan voro fritt omskrivna på ett kraftigt
och fyndigt danskt språk, sådant som menige man talade det.
Denna fria tolkning väckte mycken anstöt hos de lärde, men
man kunde icke neka, att detta var rätta sättet att göra Snorre
och Saxo till folkböcker, och man kunde icke heller neka, att
det var en ovanlig kännedom om det danska modersmålet, som
översättaren lade i dagen. Och här visade sig för första gången
en sida i Grundtvigs livsgärning, som sedan skulle bliva så
ytterst starkt framträdande: hans omtanke om "de små" i
samhället, om folket i det stora hela, och hans önskan, att de skulle
få del i allt kulturens goda.
Som han tillbragt sin barndom på landet, hade han
mycket umgåtts med bönderna, och han hade tidigt lagt märke
till deras ordspråk och fyndiga vändningar. För allt sådant
hade han av naturen så mycket sinne, att han kunde minnas
ett uttryck eller ett ord, som slagit an på honom, även om
han hört det blott en enda gång. Den språkton, som han
införde i dessa sina arbeten, var så olik, som det gärna var
möjligt, de högre klassernas förfinade, halvtyska eller
halvfranska umgängesspråk. Det började alltmera bliva hans åsikt,
att "av de framfarna tiderna och av folket skola vi lära både
att tänka och tala". Kärleken till den nordiska hjältetiden,
den tid då ännu hela folket hade samma tanke- och
bildningsinnehåll, förde honom helt naturligt över till folkligheten. Det
bör också framhållas, att Grundtvig i sitt lynne hade en stark
åder av humor, och detta bidrog också i sin mån att närma
honom till folket, vars breda skämt han så väl förstod både
att uppskatta och att använda.
Under allt detta ivriga studerande och skrivande kände sig
Grundtvig illa till mods. Han var hela sitt liv efter eget
påstående en "bokmal", men han hörde till den fåtaliga klass
av lärda, som av hela sin själ på en gång älska och hata böc-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
