Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola de kunna fylla sin världshistoriska uppgift, måste de först
och främst taga vara på sin folkliga egendomlighet. Under
denna period av sitt liv, då Grundtvig lät nutiden och
verkligheten luttrande inverka på sin livsåskådning, fick också hans
fosterlandskärlek en annan prägel. Det hade gått med
Grundtvig liksom med många nordiska patrioter, att han kom först
till den stora, vittfamnande Norden, innan han hittade hem
till den egna fädernebygden, det lilla Danmark.
Det ligger över hela Grundtvigs gestalt och uppträdande, i
synnerhet i början av hans bana, något av obändig kraft, av
klumpighet, jätteaktighet, som förefaller allt annat än danskt,
ty man är ju van att tänka sig den danska karaktären såsom
utmärkt för mildhet, jämnmått och fint skönhetssinne. Grundt^
vig kände själv detta; han säger, att han under sin ungdom
fann sitt hem mer i fjällen än på slätten, och vad lynnet
angår, förklarar han sig vara "heel nordisk, kun halv dansk"
samt påstår, att hade han varit helt dansk, hade han aldrig
härdat ut i den häftiga strid, som han måst genomkämpa. Men
i sitt varma hjärtelag hade han alltid haft ett arvegods, som
var helt danskt, och allt som hans själ vann i harmoni och
han lärde sig se med kristna ögon, fann han, att kärleken
dock var större än kämpakraften. Så kom han då ned från
de vilda fjällen och fann "Havfruen" — en hos honom vanlig
symbol för Danmark — gungande på de blåa böljorna, ruvande
på många tunga minnen, vemodig, men så blid och fager! Och
från det kämpande, segerdruckna Valhall vände han sin blick
till det lilla, idoga, enkla, varmhjärtade danska folket, folket
"med den jævne Tale og det stille Sind", som aldrig var
ämnat att bli ett folk av titaner. Och genom kärlekens makt
förstod han detta folk och dess genius så, som kanske ingen annan
före eller efter honom.
Grundtvig älskade Danmark på ett eget rörande sätt.
Fosterlandet var icke för honom som för många skalder en
majestätisk drottning, till vars tron man träder då och då för att
uttrycka sin vördnad med några pompösa anslag på harpan.
Han älskade sitt Danmark så, som mannen älskar en brud,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
