Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apostoliska trosbekännelsen, som han ansåg hava blivit
munt-ligen överlämnad från släkte till släkte, alltsedan den första
kristna församlingen, och därför utgöra ett troget uttryck för
denna församlings liv. Den absoluta säkerhet, som Grundtvig
eftersträvade och som han trodde sig i denna uppfattning ha
funnit, lär väl icke hålla stånd för en vetenskapligt kritisk
granskning, och här, som ofta annars, synes han icke rätt hava
kunnat skilja mellan poetisk sanning och vetenskapligt
bevisbart faktum. Men han vann frihet och rymlighet och befrielse
från en mängd söndrande ordstrider de kristna emellan. En djup
sanning av det poetiska eller profetiska slaget ligger också på
botten av denna hans så kallade "Opdagelse", nämligen den,
att det är i den kristna församlingens liv man skall söka
beviset för kristendomens sanning, och att det gäller att söka den
kanal, så att säga, genom vilken detta liv tiderna igenom
har meddelat sig, ty där är kristendomens kärna. När man
tänker på bibelkritikens nuvarande resultat och kanske ännu
mer på dess anspråk, måste man giva allt erkännande åt
Grundtvigs framsynthet, som kom honom att alldeles bryta med
den uppfattning, som av vart bibelspråk vill göra en
"pappers-påve", som Geijer uttryckte sig.
Lika mycket som Kierkegaard för sin del betonade "den
enkelte", lika mycket betonade Grundtvig den gemensamma
uppbyggeisen i församlingen. Att få gudstjänsten varmare,
innerligare, gemenskapen mellan präst och församling och
mellan församlingsmedlemmarna inbördes livligare och
anderi-kare, det var ett av hans förnämsta önskemål. Och härför
verkade han personligen både genom sin gripande vältalighet som
predikant och genom sina härliga psalmer. Som psalmdiktare
har han haft nästan samma betydelse för den danska kyrkan
som Wallin för den svenska.- Det är dock en stor skillnad
mellan dessa båda skalder. Grundtvigs psalmer äro sällan så
mönstergilla till formen och så allmängiltigt kristliga som Wallins,
men de äro i stället mycket mer personliga. Man kan vara
förtrogen med alla Wallins psalmer och ändå icke ha en aning
om författarens egen utveckling; de flesta av Grundtvigs psal-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
