Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orsakerna härtill äro många. Uppfostran i skolan är ett
alltför vidsträckt ämne för att kunna här uttömmande
behandlas; jag vill endast framhålla ett par synpunkter.
I skolan liksom i hemmet tar man ofta uppfostran alltför
negativt, man fattar den huvudsakligen som ett uppryckande
av ogräs. Men det är inte det som är uppfostrans egentliga
väsen. En rätt uppfostran består först och främst däri, att man
omger barnet med en sådan atmosfär, som ger växt och liv åt
dess anlag. Mången uppfostran misslyckas på det sättet, att
där blir ingen växt; där blir just intet ogräs, men inte heller
någon god säd — allt står stilla. Det är oftast därför, att där
har fattats sol.
Det är faders- och moderskärleken, som ger sol åt
hemmet, men ett liknande solsken måste ligga i varje uppfostran,
om den i högre mening skall lyckas. Solskenet rycker inte i
ett blad här och en blomma där, utan vilar över det hela
och låter den ena blomman bli gul, den andra blå och den
tredje röd. Så ock den rätta uppfostrarekärleken, den övar
ej ett ständigt tryck, den tror sig icke heller om att skapa,
men den omger hela barnets varelse med en viss obeskrivlig
trevnad, som kommer det att i frihet utveckla alla sina
individuella möjligheter.
Denna trevnad har barnet icke i skolan, öm lärarna
ingenting annat äro än tillfälliga katederinnehavare och läxförhörare,
som hastigt och lustigt efterträda varandra. En mycket stor
del utvecklingsmöjligheter försvinna då. Barnen känna ingen
trevnad, ingen trygghet under denna mekaniska behandling.
Ty det blir mekaniskt, när läraren ej har det minsta reda på
individerna, utan fordrar detsamma av alla, behandlar alla med
samma grepp. Ehuru klasslärare- och -lärarinnesystemet just
är ägnat att motarbeta denna brist, händer det dock ofta, att
det är den som hindrar den uppfostrande inverkan i skolan.
Och finns den bristen, då må ni undervisa aldrig så väl, hålla
aldrig så god disciplin, men någon utveckling av de allra
rikaste anlagen hos barnen blir det dock icke.
Om nu många lärare och lärarinnor aldrig komma därhän
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
