Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet med denna utvecklingen så befrämjande atmosfär av
trevnad och trygghet, som gör henne lik ett hem, då måste
läraren eller lärarinnan känna lärjungarna, umgås med dem,
ägna sig åt dem. Den som tar sitt uppfostringskall så där i
förbigående, skall aldrig kunna ernå något djupare inflytande
över sina lärjungar.
Hittills ha vi talat om det jämna, dagligdags inflytandet,
sådant det kan vara, då allt går sin gilla gång. Men om
något kommer i olag? Om en klass har dålig anda? Ja, då
gäller det först och främst att icke göra, såsom man så gärna
vill göra: jämra sig i allmänhet, gräla i allmänhet och vara
förtvivlad i allmänhet — utan söka i lugn analysera det onda
till dess orsaker. Vilken lärjunge är det, som anger ton i
klassen? Varuti består hans dåliga inflytande? Var skall
man finna en angreppspunkt hos honom? — Det är
naturligtvis nu av den allra största vikt att göra diagnosen riktigt.
Vilken lärare kan det? Endast den som noga känner sina
lärjungar. Och så äro vi där igen, vid samma utgångspunkt.
I allmänhet begå lärare, när de bestämma sitt omdöme över
ett barn, det felet, att de tala alldeles för mycket i
allmänhet. "Barnet är okynnigt, arbetar illa". Ja, men det finnes
många sätt att vara okynnig på, det finns mångahanda
orsaker till okynne, det finns många sätt att arbeta illa; vilket
är nu detta särskilda barnets särskilda art av okynne, vad är
det för alldeles särskild brist i dess sätt att arbeta? Ju mer
man specialiserar sitt omdöme, ju säkrare kan man naturligtvis
bestämma botemedlet. Ett botemedel, som aldrig kan
undvaras, är lärarens personliga intresse för detta barn, som skall
behandlas. Långt ifrån att kasta det vanartade eller lättjefulla
barnet ifrån oss, ignorera det, ställa det liksom utanför
klassen, skola vi tvärtom låta detta barn mer än de andra upptaga
våra tankar. Det är ju klart, att vi måste så göra, de andra
barnen behöva oss ju icke på samma sätt, men här behövas
vi, här kunna vi uträtta något, här väntar oss kanske en av
vårt livs förnämsta uppgifter.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
