Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras känslor! Då skola vi förstå, att för föräldrar, som leva
ett innerligt samliv med sina små, det är en ganska mörk dag,
då skolans portar första gången öppna sig för deras barn.
På sätt och vis är barnet hädanefter förlorat för dem. Det
skall komma in i en helt annan atmosfär, det skall utsättas
för oberäkneliga intryck, goda och onda andar skola strida om
dess själ. Timme efter timme skall det tillbringa i sällskap med
en för föräldrarna vilt främmande man eller kvinna, som kan
taga sig anledning att tala med det om alla ting mellan himmel
och jord och som snart skall över barnasinnet vinna en
auktoritet, tyvärr vida starkare än föräldrarnas. Redan denna
tanke på hemmet borde göra oss varsamma, när vi söka lägga
in vår personlighet i undervisningen. Den bör göra oss
varsamma men dock icke så försiktiga, att vi ej våga vara
personliga. Ty vad är i grunden det djupast personliga hos
läraren? Är det de avstickande särmeningarna, de partifärgade
tendenserna? Nej, allt detta är endast utanverk, det
personligaste är intresset och förståelsen för livet självt.
Personlig blir undervisningen, när läraren har levat sig in i
det han vill framställa. Är det en historisk tilldragelse han
skall skildra, bör han helst ha fruktat, älskat och hatat med
den flydda tidens människor till den grad, att han nästan
känner sig som deras samtida. Då kommer det värme och
personlighet i skildringen, men å andra sidan blir han så fylld
av vördnad för det stora dramat, att han icke frestas att lämna
någon plats åt egna partiutläggningar. Han känner det, som
om han rullat upp för lärjungarna en tavla ur livet och nu
trädde tillbaka för att icke skymma. I detta fall har ämnet
genomglödgat personligheten. Det är det rätta förhållandet;
orätt är det däremot, när personligheten genomsyrar ämnet,
så att lärarens åsikter och tycken ständigt sticka fram.
Barnen äro ju i skolan för att få lära något om livet och alis icke
för att först och främst lära känna lärarens meningar. De
tendentiösa lärarna likna sådana skådespelare, som, vilken roll
de än hava, alltid spela endast sig själva, och den sortens
skådespelarkonst anses ju allmänt tarvlig.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
