- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
219

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man kan ge dem det bästa, men i alla händelser icke allt; det
blir alltid åtskilligt kvar av ens väsen, som man icke kan och
icke bör meddela de omogna lärjungarna.

Undervisningsarbetet medför alltid mer utgifter än
inkomster. Det kan komma till ett så oproportionerligt givande, att
läraren känner sig andligt uttömd — "utpumpad", som det så
karaktäristiskt heter — känner sig, som om han aldrig kunde
ge något mera. Det är med honom på samma sätt, som med ett
elektriskt element: det må vara aldrig så starkt, så kommer
dock det ögonblick, då kraften är uttömd och elementet
behöver laddas på nytt. Den elektricitet, som finnes i
människosjälen, kan endast laddas genom beröring med annat
personligt liv. Däri ligger den innersta betydelsen av umgänget,
framför allt umgänget med jämbördiga eller överlägsna
naturer. Uppfostraren, som alltid får umgås med varelser, som äro
honom underlägsna, behöver mer än andra sådant andligt
utbyte, där han får vara minst lika mycket mottagande som
givande. Detta behov är icke alltid lätt att tillfredsställa; i vår tid
offrar man icke mycket för vänskap och djupare andligt
utbyte. Att döma av brevsamlingar och memoarer förefaller
det, som om det i detta fall varit bättre förr. Då livet var
mindre rikt på yttre sensationer, förstod man bättre att
uppskatta, vad den ena anden kan vara för den andra., I våra
dagar reser man över land och hav för att få se en utsikt, för
att finna ett manuskript i ett bibliotek, för att avsluta en affär,
men mycket sällan gör man sig omak endast för att finna en
människa. Det har man icke tid till, ja man har knappast
samvete att offra tid på sådant. Och ändå vore det bestämt
ur arbetssynpunkt rent ekonomiskt att offra någon tid just
därpå. Vi skulle kunna prestera mycket mer arbete, både
kvantitativt och kvalitativt, om vi hade mera tillfällen att komma
i beröring med verkligt givande personligheter. Arbetslivet,
så hetsat som det nu ofta är, tränger lätt de personliga
förbindelserna i bakgrunden. Skadan härav är omätlig. Vi
behöva varandra, vi människor, till den grad, att om också en
vän ej har något annat att meddela oss än sina bekymmer,

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free