Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prästens och konstnärens. Likasom man t. ex. icke blir
skulptör för att förtjäna sitt levebröd, så borde man icke heller bli
lärare endast av den orsaken. Lärarekallet är något så föga
mefistofeliskt, att man aldrig bör välja det, om man först och
främst önskar att leva ett angenämt liv.
Det säges ofta, att lärare icke få mycken tacksamhet. Om
man lämnar ur räkningen de konventionella tacksägelserna vid
avslutningar, så står det nog fast, att erkännandet sällan
motsvarar den nedlagda mödan. Det går ju ofta så, att om man
lyckats bibringa elever med klen begåvning ett visst
kunskaps-mått eller lyckats räta ut en karaktär, som höll på att bli
snedvriden, så säga föräldrarna gärna: "Ja, var det inte det
jag sade, hon hade gott huvud i alla fall", eller: "Ja, det kunde
jag tro, felen växa ju alltid bort, när förståndet kommer."
Där man nedlagt största arbetet, röner man vanligtvis minsta
tacksamheten. Däremot kommer det ofta tack från det håll,
där man icke förtjänat något tack, utan där arbetet varit ett
nöje. Hos lärjungarna finnes ofta tacksamhet, men för det
mesta outtalad. Det ligger knappast för en nutidsmänniska
att som Marcus Aurelius vid sin uppgörelse med sig själv
högtidligt tacka sin far, sin mor och alla sina lärare för den
egenskap eller det föredöme var och en hade skänkt honom. Jag
tror dock, att mången känner i sitt innersta: den kraften och
den egenskapen skulle jag icke haft, om jag icke mött den
läraren eller den lärarinnan. Ju djupare människan går in i
självprövning, dess mer kommer hon att uppskatta, vad hon
är skyldig den ena eller andra personligheten, som gjorde
intryck på henne i barndomen eller ungdomen, och dess bättre
kommer hon att förstå, att det existerar icke blott en fysisk,
utan även en andlig härstamning.
För läraren ligger den djupaste källan till livsmod och
förnyelse i den tron, att likasom krafterna i den fysiska naturen
aldrig förgås, så förgås ännu mindre den andliga kraften. leke
ett enda moment av den kraft vi satt in i vårt arbete
försvinner utan spår, det blir på något sätt beståndande, evigt.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
