Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbytas, är den klar och för barn lättfattlig) och de korta,
tvärhuggna satserna med de rytmiskt återkommande
hammarslagen "du skall icke" göra på barnasinnet ett intryck av
oförlikneligt majestät och etsa sig fast i minnet, bättre än de
vältaligaste utläggningar kunna göra. Spontan vördnadskänsla
inför etikens bud — det är det vi behöva, och det är det, som
dekalogen är ägnad att framkalla.
Den negativa form, som utmärker de flesta av buden, är
barnet vant vid ifrån hemmet, ty den första uppfostran måste
ju i stor utsträckning röra sig med förbud. Att buden äro
absoluta, stämmer med den barnsliga tankegången. Det dröjer
länge, innan barnet lär sig uppfatta nyanser, och de konflikter,
som kunna uppstå, när den vuxne för att fylla en plikt ser sig
nödgad att försumma en annan, falla icke inom barnets
livssfär. Man behöver icke frukta för att skarpt uppdragna
gränser mellan rätt och orätt skola verka bindande och
livshäm-mande på de unga; vår mänskliga skröplighet och livets
svårigheter verka mer än tillräckligt i förmildrande riktning.
Däremot är det ytterst vanskligt för en människa, vars etiska
begrepp allt sen barndomen liknat ett gungfly, att vid mogna
år nå fram till fastare linjer.
Det har ofta förefallit mig, som om många modernt
tänkande människor från olika läger ställde sig rätt reserverade
till dekalogen såsom ett huvudstycke i religionsundervisningen.
Den är ju så urgammal, så barsk i tonen — kan den väl passa
för vår tid? Och — fortsätter man kanske — den kan ju inte
betraktas som en ensamstående produkt av Gamla testamentets
religion, sedan forskningen ådagalagt, att vissa
motsvarigheter finnas på annat håll, t. ex. hos egypterna och i den
babyloniska konungen Hammurabis lagstiftning, Ja, vad detta
sista argument beträffar, synes det mig vara ägnat snarare
att höja än att sänka dekalogens auktoritet. Den framstår
därigenom som ett sammandrag av de äldsta orientaliska
kulturfolkens levnads- och samhällsvisdom, ett testamente, vilket
med kristendomen överlämnats från dem till västerlänningarna.
Kan man verkligen påstå, att dessa bud nu äro föråldrade?
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
