Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna, och därför skulle jag vilja lägga lärarinnorna vid våra
flickskolor särskilt på hjärtat att motarbeta detta anlag och
stålsätta det unga släktet.
Men vilka medel skall man då använda för att nå detta
mål? Skola vi göra undervisningen mera logisk, mera
skelett-artad, mera torr? Nej, naturligtvis tvärtom. Vad som behöves,
är att göra undervisningen så saftig som möjligt. Den lärare,
som är torr, som icke förstår att intressera eleverna, har nu
för tiden en farligare ställning än någonsin förut, ty han
riskerar att alldeles förlora sin makt över de unga. Vad vi måste
sträva efter i skolan, är att få stämning, men stämning över
arbetet. Vi måste försöka att förvandla den nyckfulla,
egoistiska känslan till en kollektiv, solidarisk känsla av kärlek till
det stora i världen, till fosterlandet, till mänskligheten. Den
subjektiva stämningen skall omsättas till hänförelse och
hänförelsen till ihärdigt arbete. Låt oss se till, att det icke växer
upp i våra skolor ett släkte av dådlösa drömmare, ty det är
icke sådana som vårt folk behöver.
Vi ha så svårt här i Sverige att förena allvaret och glädjen,
de gå så gärna åtskils, men detta är en olycka; vi måste arbeta
på att få de nu parallella linjerna att mötas. Vi måste försöka
att icke göra så stor skillnad mellan vardagar och festdagar.
Låt oss göra vardagarna mera festliga, så behöva vi icke så
många festdagar. Låt oss för all del icke bannlysa skönheten,
men låt den bli livets prydnad och icke livets kärna! Det är
så vackert att se ett hus överslingrat av klängrosor, men man
kan icke bygga ett hus av klängrosor, och det är detta, som
stämningsmänniskorna försöka.
Det var en tid, då den i mycket aktningsvärda pietismen
hade stort inflytande över vårt folk, även över de bildade.
Ett fel med denna riktning var, att den hade allt för många
bud och förbud och att den därigenom gjorde livet tungt, icke
minst för barnen. Men denna riktning hade å andra sidan
den stora ovanskliga förtjänsten, att den uppfostrade till plikt
och ansvarskänsla. Men när nu pietismen viker, må den då
icke komma att efterträdas av ett löst väsen, som icke vill
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
