- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
252

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosterländska plikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon egentlig respekt, ha vi inför Europa fått spela den odiösa
roll, som eljest endast tillkommer stora nationer, nämligen
förtryckarens, och detta huvudsakligen därför, att vi till
motståndare haft ett ännu mindre folk.

Plötsligt, liksom belyst av en elektrisk strålkastare, trädde
vårt annars så obemärkta land fram för Europas ögon; nog
var det bittert, att belysningen då skulle vara så ofördelaktig,
så onaturlig och så osann! Men just därför, att vi ha känt vår
fattiga moder utsatt för missförstånd och ringaktande, har vår
kärlek till henne flammat upp så mycket starkare, och häri
ligger den stora behållningen av det lidande, som vi väl alla
genomgått under den nyss förflutna tunga sommaren.
Ovillkorligen måste vi fråga oss: ha vi icke själva försummat denna
vår moder? Eller ha vi verkligen gjort allt vad i vår förmåga
stått, för att göra Sverige till ett energiskt, aktivt och
expansivt land?

Det är visserligen bittert att höra det insinueras, att vi äro
ett efterblivet och ålderdomssvagt folk, men, själva den harm
vi känna, är det bästa beviset för att beskyllningen är osann —
ett utlevat folk kan varken reagera mot orättvisa genom harm
eller undersöka egna svagheter med självkritikens sond, och vi
kunna bådadera. Vi behöva icke bli vemodiga, ty vi veta så
mycket, som icke de främmande kunna känna till. Vad veta
de om det friska bondeblod, som cirkulerar i våra ådror och
som trots det, att vi ha en historisk livsgärning bakom oss,
dock gör oss till ett ungt folk? De kunna icke heller ana sig
till alla de krafter, som dölja sig bakom vår vårdslösa
förnämitet, för vilken allt reklamväsende är så motbjudande, men som
av orättvisa och ringaktande eggas upp till ansträngning. Vi
äro till och med så unga, att det finns sidor i de gamla
kulturerna — levnadströttheten, den allt uppgivande
skepticismen, den raffinerade depravationen — som de flesta svenskar
aldrig lyckats förstå. Vi äro för naiva för det. Naiviteten
är en egenskap, som inbringar många nederlag i både politik
och affärer, men den är dock ett tecken till ungdomlighet och
sundhet, och ofta kan den vara en jordmån för genialiteten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free