Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosterländska plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett ord, vi behöva icke resignerat instämma med dem
som anse sig ha delat rättvist, när de begåvat oss med
forntiden och Norge med framtiden.
För skandinaviska känslor och förhoppningar har det inträtt
en ny isperiod, men låt oss vända ont till gott och under den
vinterliga isoleringen lära bättre känna oss själva och
omsorgsfullare mejsla ut det i vårt väsende, som är särskilt svenskt.
Och så måste vi söka att så mycket som möjligt upphäva
skuggsidorna av att vara ett litet folk. Dit hör framför allt bristen
på tilltro till varandra, den ständiga frågan: "kan något gott
komma av Nazareth?" Denna misstro, stundom färgad av illa
dold avund, gör, att i små nationer de framåtsträvande
förmågorna sällan kunna få det stöd, den hjälp och den sympati,
som de behöva för att nå sin fulla utveckling. För att få
den efterlängtade solglimten av erkännande och förstående
måste svensken så ofta vända sig till utlandet. Om detta kunde
bli annorlunda! I en dikt av Frithiof Holmgren, benämnd
"På nya kyrkogården", tilltalar han på detta sätt moder Svea:
Tänk, om de blivit vad de kunnat bliva,
de ädla frön, som spirat i din mark!
Den brodd du kväver under vinterns driva,
hur är dess växtlighet ej sund och stark!
En smula sol, en liten strimma dager:
och skörden växer, ack hur rik, hur fager!
Ej söderns sol uppå din himmel brinner,
men blev du därför fattig, mörk och kall?
Hur mycken kraft och rikedom förrinner
till intet gagn i dina vattenfall!
Hur mycken andlig kraft rann bort som vatten,
som kunnat lysa dig i vinternatten!
Ja, tänk om vi kunde lära oss att se en nationalrikedom i
de personliga krafter som finnas i vårt land och hjälpas åt att
taga vara på dem! Vi äro vanligtvis medlidsamma och
barmhärtiga mot varandra i olyckan — och det är ju gott. Men
när det gäller att höja ett folks produktionskraft, så är det
nästan ännu viktigare att fullgöra den ofta försummade kär-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
