Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosterländska plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leksplikten, som bjuder oss att understödja och visa intresse
för nästans arbete. Hur många av oss inse allt det
livsfientliga i denna atmosfär av vass ironi eller reserverad
misstänksamhet, i vilken så många av våra förmågor måste arbeta! I
bästa fall äro vi åtminstone mycket tröga med att hos värr
andra erkänna det som verkligen är erkännansvärt, på samma
gång som vi gent emot utlänningen så lätt slå över i en
entusiasm, som han ofta har svårt för att tro vara fullt uppriktig.
Det kan ofta isa en ända in i märgen, när man hör annars
aktningsvärda personer bedöma varandras livsgärning. Det
hemska ligger icke däri, att det påvisas fel och brister, utan
däri, att man låtsas fullkomligt ignorera, att den individ, som
är kritikens föremål, dock med alla sina fel fyller en plats
och utför en viktig uppgift, som är till allmänt gagn. Man
glömmer alldeles att tala om, vad han är, i ivern att framhålla
allt vad han icke är och som han borde vara. Sådant
bedömande är icke kritik, utan avrättning, och det har en ofelbar
förmåga att hos dem som åhöra det, döda tron på den
mänskliga rättvisan och i sammanhang därmed stjäla bort
arbetsglädjen. Ett litet folk har icke råd till sådant.
Ett rikt folk skulle vi bli, om vi kunde frigöra alla bundna
krafter, dem som äro bundna av tröghet och egen överdriven
självkritik, dem som äro bundna under fattigdomens tryck och
dem som äro bundna under medelmåttans avundsjuka
herravälde.
Vi förhålla oss icke heller så, som vi borde, mot våra stora
män, särskilt mot dem som varit våra samtida. Vi njuta av deras
verk, hacka på dem eller berömma dem, allt som det faller sig,
trampa i deras uppgångna spår ■— och glömma dem. Detta
icke just av otacksamhet, men av tanklöshet och brist på
historiskt sinne. I detta fall kunde vi lära mycket av Danmark. Där
har knappast en mera framstående man gått bort, förrän hans
liv tecknas utförligt i enkla folkliga biografier, som göra hans
erfarenheter och hans livsförelse till en hela folkets egendom.
Det kan vara en lärare, en präst, en skald eller en i det
praktiska arbetande m^n som Tietgen; alla finna de sin biograf, och
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
