Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför kunna svenskarna tro på
sin framtid?
Föredrag vid Pedagogiska sällskapets i Stockholm
Gustav Adolfsfest den 6 nov 1905.
Vi svenskar behöva icke bevisa våra anor; det är ingen som
förnekar, att vi äro ett förnämt folk med en lång och ärorik
historia bakom oss. Men vår tid tillhör demokratin och
uppkomlingarna; vid förnämiteten låder en viss misstanke för
ålderdomssvaghet, och det är de högättade släkterna, som det
tillkommer att bevisa, att de trots sina många anor ännu äga
livskraft. Sådana tankar tränga sig på oss i dessa dagar, då
på ömse sidor om oss två unga folk jubla över vad de anse
som nyvunnen självständighet, och det gamla Sverige sitter
ensamt utan något att glädja sig över. Skulle vi verkligen
vara ett ålderdomssvagt, utlevat folk, ett folk utan framtid?
Det som gör ett folk utlevat, är den övercivilisation och
nötning av själskrafterna, som följer med stadskulturen. Men vår
odling är icke huvudsakligen en stadskultur. De flesta av oss
behöva icke följa sitt stamträd långt tillbaka för att komma till
bonden; vi äro barn av fäder, som vilade sin hjärna, medan de
mödade sin kropp framför plogen. Många av oss ha ännu aldrig
lyckats bliva fullt hemma i städerna. Men färdas vi en gång
över ödsliga, snöhöljda vidder under vinterns gnistrande
stjärnehimmel, eller ha vi satt oss till vila en ljus sommarnatt under
en jättehög fura vid stranden av den tysta skogssjön, då
fram-välver ur det djupaste av vår själ en plötslig våg av lycklig
17. — Anna Sandström.
25 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
