Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tröttat oss; det var varken i tavelsamlingar eller i
litteraturen i längden uppfriskande att gå och se på sådana
oförfalskade naturbilder som t. ex. en kal potatisåker, vilken
plikt-skyldigast måste beundras för verklighetstrohetens skull; man
njöt av att rosorna åter kommit till heders.
Nu börjar dock en viss missräkning göra sig gällande. Det
var ändå något av den tidiga vårvindens barska,
genomträngande kraft i realismens diktning; visserligen var den nästan
enbart nedrivande, men man trodde, att sedan byggnadsplatsen
blivit röjd, skulle nybyggandets tid komma. Men den kom icke,
det blev blott rosor, härliga rosor, som växte upp över ruinerna,
och det hela blev förvandlat till en lövsal, där näktergalar
sjöngo glädjens och kärlekens lov. Men något bygge blev det
icke. Dock — det gick ut över landet en doft av sommar och
frodig blomstring, och många voro glada och läto sig nöja
därmed.
Samtidigt hade den litterära värdemätaren förändrats. Under
realismens tid bedömdes i litterära kretsar ett arbete mindre
efter talangen än efter den djärvhet, med vilken författaren
uttalade det som i hans tanke var sanningen. Numera gäller
ej längre en sådan synpunkt, men i stället drives ett oerhört
avguderi med talangen. En anmärkning mot innehållet i ett
diktverk bemötes med svaret: Bah! vad gör det, det är talang!
— I det tempel, som förr restes åt Sanningen, dyrkas nu guden
Snille och helgonet Talang.
Den nya riktningen, som ju har en stark romantisk prägel,
lägger mest an på känslor och stämningar. Dessa behövde
sannerligen att komma till heders, ty i det intelligensernas
växelbruk, som litteraturen och konsten besörja, hade länge
endast förståndsfältet odlats, under det känslan låg i träde.
Låt oss tacksamt erkänna, att den nya skolan har skänkt oss
många pärlor av fantasi och känsla, som troligen skola leva
lika länge som vår litteratur. Men vi ha icke fått mycket av
det allra djupaste känslolivet, av den stora kärleken, den
religiösa entusiasmen och den stora reformatorsglöden; och
ibland, isynnerhet hos den yngsta författargenerationen, fram-
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
