Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågade det", där det framhålles som förnedrande för kvinnan
att försörjas av mannen och där idealet tycks vara: intet
gemensamt hem alis.
Den sistnämnda uppfattningen kan ej vara Ellen Keys1, och
jag har dragit fram den endast för att erinra om vilket kaos
och vilka ytterlighetstendenser som göra sig gällande i
äktenskapsfrågan, och att det därför är skäl att besinna, åt vilket
håll det ena eller andra yrkandet kan leda.
IV.
Roten till de många motsägelser, som man finner i Ellen
Keys olika uttalanden, har i det ovanstående visat sig vara
hennes pietetfulla, romantiska kärlek till det gamla och hennes
revolutionära kärlek till det nya. Hon står med ena foten i
realismen och med den andra i romantiken samt är på en
gång ivrig anhängare till socialismen och till dess motsats,
individualismen, vars ytterligaste representant är Nietzsche.
Från realismen har hon behållit det agressiva uppträdandet,
något som icke annat än i undantagsfall utmärker
romantikerna.
Hon däremot gör ständigt "revolt" mot samhället och mot
kristendomen.
Hon föraktar samhället ur två synpunkter; dels därför att
det för långsamt framgår på de demokratiska reformernas väg,
vilken hon anser förr eller senare måste leda till socialismen,
dels därför att dess medlemmar äro så jämnstrukna, så "lagom",
alltså därför att individualismen är så litet utvecklad.
På samma sätt angriper hon kristendomen från de mest
olika och egendomliga synpunkter. Hon stänger in de kristna
1 Detta nedskrevs på försommaren, innan jag hade sett den teckning av
författarinnan till "Lejonets unge", som Ellen Key skrivit i tidningen "Idun".
Den sympati för detta i mitt tycke vedervärdiga, fast talangfulla
dekadans-alster, som E. K. där uttalar, måste förvåna och bedröva alla, som ännu hålla
på hemmets helgd. Att en tidning, som gjort till sin uppgift att verka för
hemmet, utan någon protest från redaktionens sida infört denna artikel, vittnar
bättre än något annat om den otroliga begreppsförvirring, som i dylika fall
för närvarande gör sig gällande.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
