Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teraturens män och kvinnor, vilka genom sina böcker även för
oss gjort detta olyckliga East-End så levande, som om vi
hade sett det inför våra ögon. Sådana profeter och en sådan
skönlitteratur ger ett folk samvetsuppfostran och ger
ungdomen handlingskraft.
Om man allvarligt vill framåtskridande, måste man vilja
en stark viljeuppfostran och en sedlig måttstock, som icke
skiftar med varje individs natur eller godtycke. Den slutsatsen
är nämligen omöjlig att komma ifrån, att om mina plikter i de
enskilda förhållandena äro så beroende på individuell
uppfattning, så måste de också vara det i de sociala. Om jag icke
anser, att det utvecklar mig individuellt att arbeta för en bättre
samhällsordning, varför i all världen skulle jag då göra det?
För mig är det mer utvecklande att härska över andra, kanske
till och med att förtrycka dem, min individualitet, som är en
"herred-natur, är så omfattande, att den därförutan icke får
sin naturbestämda utveckling. Relativiteten och
individualismen stå svarslösa inför en Napoleons maktkrav, vilket för
honom är ett individuellt lyckokrav.
Har det månne någonsin funnits ett folk, som hyllat etisk
relativitet och som icke stått mitt i förfallets nedåtgående
kurva? Var antiken månne alldeles relativ? Åtminstone icke
romarna, de hade ju under blomstringstiden de mest absoluta bud
om laglydnad och fosterlandskärlek.
Jag, som icke är någon filosof, kan naturligtvis icke bjuda
till att vederlägga denna åsikt om moralens relativitet, ty vad
jag kunde säga skulle förefalla åsiktens motståndare allt för
matt och dess anhängare såsom idel kälkborgerligt småsinne.
Men så mycket vet jag, att om jag icke trodde på något etiskt
imperativ, skulle jag känna samma fasa som resande säga sig
hava erfarit i tropiska länder, när jorden börjar skälva och
skaka under dem. En gungande och böljande jord! På den lönar det
sig varken att så, plantera eller bygga; man sträcker armarna
ifrån sig, lägger sig stilla och väntar döden.
Relativiteten kan försvaras med den satsen, som ej kan
förnekas, att också de sedliga begreppen ändras med tidén. Men
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
