Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga sanningen, i vars namn man annars löper till storms,
t. ex. mot kristendomsundervisningen, förefaller mig högst
överraskande.
En framstående författare, som icke tycks hylla den
moderna relativiteten, är Gustaf af Geijerstam. I hans senare
böcker förekommer en ständig undran, varför människor så
ofta "gå vilse" i livet, och när man begagnar detta uttryck
tyckes det ju innebära, att en väg leder rätt och en annan
orätt. Utmärkande för honom är, att han fortfarande är
realist och att hans utveckling har gått i fortlöpande riktning.
Ögonblickets litterära smak följer han endast så tillvida, som
han utsmyckar sina berättelser med ett eller annat mystiskt
drag, som egentligen icke synes nödvändigt. Det är tydligt,
att det är livet självt, som han har levat med allvar, vilket
har fört honom från det skeptiska famlandet till vissa fasta
etiska grundsanningar. Så har han i "Kampen om kärlek"
skildrat ångern — denna eljes av de moderna som svaghet
fördömda känsla — med ett fint framhållande av det ljuva,
som kan ligga i den, just därför att den på samma gång är
en förnyelse. "Jag vet", säger i berättelsen "Gamla brev"
en man, som djupt ångrar sin köld mot sin avlidna hustru,
"att det gamla är förgånget och att allting skall för mig bliva
nytt". Och i en annan berättelse, "Det gula huset",
förekommer en äkta man, som låtit inleda sig i en kärleksförbindelse
med en främmande kvinna och som sedan han vaknat upp ur
sin förvillelse beskriver sin sinnesstämning: "Alla teorier om
kärlekens oberäknelighet och kärlekens rätt försvunno ur min
själ, och jag förstod, att här hade de ingenting att säga. För mig
voro de nu endast tomma fraser, vilka icke förmådde bemantla
den sanningen, att jag dragit förbannelsen över mitt eget liv."
Geijerstam tyckes tro på en fatalistisk makt, vilken ytterst
bär ansvaret för allt och vilken han kallar "livet". Han talar
om att "livet har givit", "livet har krossat", "livets andakt",
o. s. v. Så vördnadsfullt talar han ofta om "livet", att om ordet
"Gud" sattes i stället, skulle andemeningen föga förändras.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
