Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnans psykologi", att hon har funnit otillfredsställelse även
hos kvinnor, som ägt både kärlek och moderskap i rikt mått,
och när hon sedan gör männen till föremål för sin skarpa
analys, finner hon hos dem lika litet av full mänsklig
utveckling som hos kvinnorna. Och som hon har den förtjänsten att
tänka en tanke till slut, har hon äntligen måst se ut över
den eljest med sådan motbjudande ensidighet fasthållna
sexuella synpunkten. Hon har sett, att lidandet, olusten,
förkrympt-heten icke är något särskilt för kvinnan utmärkande, utan ett
allmänt-mänskligt drag i vår tid, och att dess yttersta grund
är de moderna åskådningarnas brist på näring för själen,
deras flyktiga, efemära karaktär samt den genomgående
andliga rotlösheten, bristen på all sorts religiös tro. Och det har
skett, som man aldrig skulle ha väntat, att Laura Marholm
har funnit allvarliga, gripande ord för att beskriva
nutidsmänniskornas tomhet och det djupa, inre krav, som driver
många av dem till en eller annan form av religion.
Nu vill jag icke påstå, att jag hyser någon vidare aktning
för Laura Marholms spirande religiösa intresse, men jag tror,
att hon är en god barometer för stämningar och strömningar.
Mycket betecknande är, att hon visar mest sympati för
katolicismen. Det är ju så förkarligt, att när "trætte Mænd" eller
trötta kvinnor längta efter religion, skola de hamna i katolska
kyrkan, som bättre än någon annan kan vagga dem till sömns,
och det är också naturligt, att både skönhetsdyrkan och en
viss sensualitet skall där finna sin tillfredsställelse. Om man
än inser detta, måste man dock rysa, när man hör Laura
Marholms hädande tunga rent ut säga — icke som förebråelse,
utan tvärtom — att katolicismen egentligen är omsatt könsliv.
Det är som sagt intressant att se, hur denna den
hänsynslösaste av psykologier har jämkat på sina slutsatser, i samma
mån som hon vidgat fältet för sina iakttagelser. Hon ser
icke numera i kvinnoemancipationen enda roten och upphovet
till allt kvinnoelände, hon ser nu i den mera en följd än en
orsak. Det ogifta ståndet börjar hon nu betrakta med något
blidare ögon. Det kan till och med förenas med en viss lycka
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
