Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fridtjuv Berg. 1851—1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildat sig ett omdöme. Åhörarna måste böja sig för den
överlägsna sakkunskapen och logiken och märkte kanske icke
alltid, att under formens nyktra saklighet dock innerst vibrerade
den lidelse, utan vilken ingen talare övertygar och vinner
makt över själar.
Visserligen stod folkskolan alltid hans hjärta närmast, men
han kände sig dock icke enbart som folkskoleman utan också
som svensk pedagog. Ända från början av sin verksamhet
nitälskade han för allt, som kunde väcka och vidmakthålla det
slags pedagogiska intresse, som ej stänges inom ramen av den
ena eller andra skolarten. Det torde vara svårt att nämna
något företag i denna riktning, vid vilket han icke fäst sitt
namn såsom initiativtagare eller medarbetare. Vi erinra om
att han var en av stiftarna av Pedagogiska sällskapet i
Stockholm, att han livligt intresserade sig för Pedagogiska
biblioteket härstädes och att han tidigt nitälskade för inrättandet av
en pedagogisk professur, vilken han dock helst tänkte sig lagd
på den praktiska bas, som Olof Eneroth angivit i sitt berömda
testamente. Tidskriften Verdandi som alltifrån sitt första
framträdande velat i all anspråkslöshet vara organ för detta mera
allmänna pedagogiska intresse, har Fr. Berg att tacka för
mycket. Liksom han från början tillhörde den s. k. Uffekretsen,
så var han också en av Verdandis första och främsta
medarbetare. Redan den första årgången — 1883 — innehöll en
längre, ingående artikel av honom om
"Folkskollärarebildningen", där han gick skarpt till rätta med seminarierna och
uttalade, att "ingen del av hela undervisningsväsendet är så i
behov av en grundlig reform som seminarierna". Ett kvarts
sekel senare satt han som ordförande i den kommitté, som fått
sig ålagt uppdraget att höja och reformera seminariebildningen
— ett vittnesbörd till alla andra om enhetligheten av hans
livsarbete. Under flera år tillhörde han, såsom rådgivare i frågor
rörande folkbildningen, Verdandis redaktion, och på många
andra sätt gav han tidskriften och de tendenser den företrädde
sitt kraftiga stöd.
Från många synpunkter kan man säkert säga, att Fridtjuv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
