- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
394

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Louise Zegolson gjorde i allt intryck av en rik och originell
personlighet. Med sitt trygga, artiga, något sirliga sätt —
tydligen ett gammalt kulturarv — var hon ganska olik
nutidens jäktade lärarinnetyp, hon hade drag som påminde på en
gång om prästgård på landet och om sällskapscirklar under
romantikens tidsålder. Man kunde föreställa sig henne
konverserande vid Malla Silfverstolpes tébord, och i en sådan krets
skulle hon ha fått användning för sina många talanger, vilka
ofta kunde överskrida gränsen till verkligt konstnärskap.

Utgången från ett värmländskt prästhem, var hon en bärare
av speciellt värmländska kulturtraditioner. Hon hade också
det äkta värmlandslynnet: förmåga att taga livet från den
ljusa sidan och med barnslig, solig glädje njuta av dess gåvor,
andliga som materiella. Men hon ägde därjämte en annan,
mindre känd värmländsk egenskap: segheten att hålla sig uppe
och bevara jämnmod under de svåraste prövningar.
Harmonien i hennes väsen — närd av protestantiskt präglad
religiositet — var så djup, att den levde kvar och formligen strålade,
ännu sedan kroppen undergrävts av den smärtsamma
sjukdomen.

Under de senaste åren hade hennes initiativ och intresse
alltmer samlat sig kring "Kvällsol", den understödsfond för äldre
lärarinnor, som hon själv 1917 stiftat och sedan med hjälp av
vänliga givare arbetat fram. Outtröttlig in i det sista var
hennes omsorg om detta hennes älsklingsverk.

Louise Zegolson hade en stor vänkrets. Hon var trofast
som få. Bland de många ljusa och dyrbara minnen, som
hennes närmaste vänner komma att bevara av henne, hör den sista
tidens storslagna, förandligade självförglömmelse till de allra
ljusaste och oförgätligaste.

394

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free