Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
— Ja, si det är mer än jag kan säga, sade Matthew.
- En brud tänker ni på, förstås - en vitklädd brud
med en luftig vit slöja. Jag har aldrig sett nå’n, men jag
kan väl tänka mig, hur hon skulle se ut. Själv kommer jag
nog aldrig att stå brud. Inte lär nå’n vilja gifta sig med mig
— såvida det nu inte skulle vara en hednamissionär. En hed-
namissionär får väl inte vara så kinkig . . . Men en vit klän-
ning hoppas jag ändå, att jag ska få nå’n gång. Det är min
högsta önskan! Jag är så förtjust i vackra kläder. Och jag
har aldrig haft en vacker klänning i hela mitt liv, så långt
jag kan minnas - men desto mera längtar man då efter att
få en! Inte sant? Och jag kan ju alltid tänka mig, att jag
är klädd i en praktfull skrud ...
I morse, när jag for från barnhemmet, så var jag så ledsen
för att jag skulle ha den här gamla fula verkensklänningen
på mig. Alla barnen på hemmet gå i sådana. Der var en
handlande i Hopeton förra vintern, som skänkte trehundia
meter verken till barnhemmet. Somliga sa’, att det var därför,
att ingen ville köpa den varan, men jag vill hellre tänka mig,
att det var, därför att han unnade alla oss barn väl ... Fast
vackert är det inte!
Jag satt på tåget och föreställde mig, att jag hade på
mig en den vackraste ljusblå sidenklänning — lika gärna kan
man ju ta till någonting riktigt extrafint — och en stor hatt
översållad med blommor och vaggande plymer, och guld-
klocka och gredelina handskar och bruna knäppkänger. Jag
kände mig så glad, och jag njöt så utav färden. Och inte
var jag sjösjuk alls på ångbåten. Det var inte fru Spencer
heller, fast hon brukar vara det. Hon sa’, att hon inte hade
tid att bli sjuk, så måste hon passa på mig, för att inte jag
skulle falla över bord. Hon sa’ att hon aldrig hade sett maken
till orolig själ .. . Jag ville förstås titta på allting, som fanns
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
