- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
21

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Matthew Cuthbert häpnar.
en mild skymning, och långt borta i bakgrunden sken den
violetta och purpurfärgade aftonhimlen likt ett stort målat
kyrkfönster.
Anblickens skönhet tycktes beröva flickan talförmågan.
Hon lutade sig tillbaka i giggen med de magra händerna hop-
knäppta i knäet och ansiktet i stum hänförelse lyftat mot den
vita glansen över deras huvuden. Ej ens sedan de lämnat
»allén» och åkte utför den långa backen till Newbridge, ta-
lade hon eller rörde på sig. Med nära nog förklarat an-
sikte blickade hon in i solnedgången, och hennes ögon sågo
härliga syner, som drogo förbi mot den skimrande bak-
grunden.
Genom Newbridge, en folkrik liten by, där hundar skällde
på dem, små pojkar hojtade och nyfikna ansikten tittade fram
i fönsterna, åkte de, alltjämt under tystnad. De tillryggalade
ytterligare tre kilometer, och flickan hade ännu ej öppnat
munnen. Hon kunde tiga, det var tydligt, lika energiskt som
hon kunde tala.
- Nu känner du dig allt bra nog hungrig och trött,
sade Matthew slutligen - andra skäl till den långa tystna-
den kunde han ej tänka sig. — Nu ha vi heller inte så värst
långt kvar att åka.
Hon vaknade upp ur sina drömmerier med en lång suck
och såg på honom med blicken hos en själ, som svävat vida
i stjärnströdda rymder.
- O, herr Cuthbert, viskade hon, den där grönskande
valvgången vi foro genom — allt det vita — vad var det?
— Du menar väl allén, kan jag tro, sade Matthew ef-
ter några ögonblicks djup eftertanke. — Ja, den är rätt nätt
på sitt vis.
— Nätt? Åh, det är väl inte det rätta ordet. Vacker
inte heller. Det säger inte på långt när tillräckligt. Åh, det
var underbart — underbart! Det var det första, jag sett i
21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free