- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
24

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Matthew Cuthbert häpnar.
— Åh, jag vet just inte det. .. Jag tycker det läter hed-
niskt. Tacka vill jag Jane eller Mary eller sådana hyggliga
namn. Men när Diana föddes, så hade de en skollärare in-
ackorderad, och så läto de honom välja namn, och han kal-
lade henne Diana.
— Ack, om de ändå haft en sådan skolmästare till
hands, när jag föddes!... Här kommer bron. Då kniper jag
ihop ögonen och blundar. Jag är alltid rädd, när jag far
över broar. Jag har en känsla utav, att precis när vi kommit
till mitten, ska den vika ihop sig som en fällkniv och klämma
oss. Därför blundar jag. Men jag kisar alltid lite, när jag
tror, att vi hunnit nära mitten. För ifall den skulle fara upp
och se’n slå igen över oss, så ville jag naturligtvis titta på
det... O, så trevligt det dundrar... Nu ä’ vi över. Nu ska
jag se mig om. God natt, kära Mörka, speglande våg! Nu
ser vattnet ut, som om det småler mot mig. Jag säger alltid
god natt till saker, som jag tycker om, alldeles som jag skulle
göra det till människor.
När de hunnit uppför nästa backe och vägen åter krökte,
sade Matthew:
— Nu ha vi bara litet kvar. Därborta ligger Grön-
kulla —
— Ack nej, säg det inte! avbröt hon andlöst, i det hon
grep tag i hans halvt lyfta arm och slöt ögonen, så att hon
ej skulle se, vartåt han pekade. — Låt mig få gissa! Jag ska
nog gissa rätt.
Hon öppnade åter ögonen och såg sig omkring. De
befunno sig på krönet av en liten kulle. Solen hade gått ned
för en stund sedan, men landskapet låg ännu övergjutet av
en sällsam klarhet. I väster höjde sig en mörk kyrkspira mot
en guldröd himmel. Nedanför låg en liten dal och på andra
sidan en långsträckt, sakta stigande ås, strödd med prydliga
lantgårdar.
24 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free