Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew Cuthbert häpnar.
Flickans ögon irrade från den ena till den andra, sökande
och längtansfulla. Slutligen stannade de vid en liten gård,
ett stycke till vänster, ganska långt från landsvägen, omgiven
av blommande fruktträd, som glänste matt vita i skuggan från
den närbelägna skogen. Över den, på den molnfria himlen i
sydväst, stod en stor, blänkande stjärna och lyste vägledande
och löftesrik.
— Där är det, sade hon och pekade.
Matthew smällde förtjust till märren med tömmarna.
— Ja minsann är det så! sade han. — Men fru Spencer
har väl förstås gett en mycket noggrann beskrivning.
— Nej, då, det försäkrar jag. Vad hon sade hade lika
väl kunnat passa in på vilket ställe som helst. Jag hade inte
alls gjort mig någon bestämd föreställning. Men så fort jag
skymtade gården därborta, kände jag, att där ligger mitt nya
hem. Måtte det inte bara vara en dröm! Tänk, att min arm
måste vara både gul och blå, så många gånger har jag nupit
mig i dag — för att jag skulle vakna upp förstås, om det
vore en dröm. . . Men ibland, när det är en riktigt härlig
dröm, så nänns man inte nypa sig, man vill bara drömma
vidare...
Med en liten belåten suck försjönk hon åter i tystnad.
Matthew flyttade sig oroligt på sätet. Han var glad åt
att det var Marilla och inte han, som skulle meddela denna
husvilla stackare, att det hem, hon redan fröjdade sig åt, ej
skulle öppna sin dörr för henne. De åkte över Lyndes sänka,
där det redan var alldeles mörkt — dock ej så mörkt, att inte
fru Rachel kunde se dem från sin fönstersmyg, medan de
åkte uppför backen och följde den långa avtagsvägen till
Grönkulla.
När de körde fram till huset, bävade Matthew för den
stundande förklaringen — med en känsla av medlidande, som
han ej själv förstod. Han tänkte ej på sig själv och Marilla
- 25 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
