Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgon på Grönkulla.
flera barn än vad jag redan har i den vägen . . . Du är fullt
tillräcklig. Vad vi ska ta oss till med dig anar jag inte.
Matthew är helt enkelt löjlig.
— Jag tycker han är rar, sade Anne förebrående. —
Han känner med en, han .. . För honom fick jag prata så
mycket jag orkade — jag tror nästan han tyckte om’et. Så
fort jag såg honom, förstod jag, att han var en besläk-
tad själ.
— Ni ä’ rätt fjantiga båda två, om det är vad du menar
med besläktade själar, fnös Marilla. — Ja, du kan få diska.
Snåla inte in på varma vattnet och torka allting väl. Jag har
fullt upp att sköta nu på morgonen, för i eftermiddag ska jag
åka över till Vitsand och tala med fru Spencer. Du får följa
med, så få vi bestämma, vad som ska göras med dig. Se’n
du har slutat diska, går du upp på ditt rum och bäddar upp
sängen och städar.
Anne diskade glas och porslin på ett ganska behändigt
sätt, varom Marilla, som höll ett skarpt öga på hennes ma-
növrer, själv förvissade sig. Hon ådagalade mindre skicklig-
het i att bädda upp sängen, ty hon hade aldrig lärt sig att
hantera ett stort fjäderbolster. Till sist lyckades hon få sängen
något så när slät och ordentlig, och för att bli av med henne
sade därefter Marilla åt henne, att hon fick gå ut och roa sig
på egen hand, tills det blev middag.
Anne flög på dörren med leende ansikte och strålande
ögon. Men på själva tröskeln stannade hon, gjorde plötsligt
helt om, kom tillbaka och satte sig vid bordet med ett an-
sikte, vars förtjusta uttryck fullständigt försvunnit.
- Hur är det fatt nu då? frågade Marilla.
_ Jag vågar inte gå ut, sade Anne med tonen hos en
martyr, som avsäger sig all jordisk glädje. — Om jag inte
får stanna kvar, tjänar det ju till ingenting, att jag håller av
Grönkulla. Och om jag nu går ut och bekantar mig med
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
