- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
41

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Morgon på Grönkulla.
make, puttrade Marilla och slog till reträtt ned i källaren för
att hämta potatis. — Det är ändå någonting visst med henne
- alldeles som Matthew säger. Jag känner redan, hur jag
undrar, vad hon i alla dar ska säga härnäst. . . Hon kommer
nog att förhäxa mig med. Matthew är det redan. Den blic-
ken, han gav mig, sa’ allting, som han satt och »menade» i
går afse... Jag önskar, att han vore lik andra karlar och ville
tala ur skägget. Då kunde man ju svara och få honom att
ta reson. Men va’ ska’ en ta sig till med en karl, som bara
tittar?
Anne hade ånyo försjunkit i funderingar, med hakan i
händerna och ögonen mot skyn, när Marilla återvände från
sitt källarbesök. Marilla lät henne sitta, tills middagen på
slaget ett stod på bordet.
— Jag kan väl få märren och giggen i eftermiddag,
Matthew? sade Marilla.
Matthew nickade och såg svårmodigt på Anne. Marilla
uppfångade blicken och sade torrt:
_ Jag ämnar åka över till Vitsand och göra slag i sa-
ken. Jag tar Anne med mig, så får fru Spencer styia om, att
hon genast skickas tillbaka till barnhemmet. Jag sätter in
kaffepannan i stekugnen, och pepparkakor har jag lagt upp
på gröna tefatet. Jag kommer hem tids nog för att mjölka
korna.
Matthew teg fortfarande, och Marilla fick en känsla av,
att hon slösat ord och andedräkt till ingen nytta. Det finnes
ingenting retsammare än en karl, som inte vill svara - såvida
det nu inte skulle vara ett fruntimmer.
I sinom tid spände Matthew märren föi giggen, och
Marilla och Anne med kappsäck satte sig upp. Matthew
öppnade gårdsgrinden för dem, och medan de långsamt körde
genom den, yttrade han högt, ovisst till vem.
— Lille Jerry Buote från Viken var här i morse, och jag
- 41 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free