Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes historia.
mjg _ för hon levde inte länge, förstår ni. Hon dog av
feber, när jag var jämt tre månader gammal.
Ack, om hon ändå levat så länge, att jag kommit ihåg,
att jag kallat henne mamma. Tänk hur ljuvt det måtte kännas
att få säga »mamma» .. . Och pappa dog fyra dagar senare,
också i feber. Se’n hade jag inga föräldrar mer, och fru
Thomas har sagt, att folk visste sig ingen levande råd, vad
de skulle ta sig till med mig. Ingen ville ha mig ens på
den tiden. Det måtte visst vara mitt öde ... Pappa och
mamma hade bägge två kommit från långt avlägsna platser,
och alla visste, att de inte hade några släktingar i livet. Till
sist så sa’ fru Thomas, att hon skulle ta mig, fastän hon
var fattig och hade en man som söp. Hon födde upp mig
med flaska. Har ni reda på, om det är någonting i det där
att bli uppfödd med flaska, som gör, att sådana människor
borde bli bättre än andra? För alltid när jag var stygg, sä
sa’ fru Thomas åt mig: »din förhärdade unge, har jag inte
fött upp dig med flaska och gjort mig ett så’nt evigt besvär
för din skull — och ändå är du så led!»
Fru Thomas och hennes gubbe flyttade bort från Boling-
broke till Marysville, och jag bodde hos dem, tills jag var
åtta är gammal. Jag hjälpte till med att se efter deias bain,
— där voro fyra yngre än jag — och ni kan tro, att det var
jämnt schå ... Se’n ramlade gubben Thomas under ett järn-
vägståg och blev dödad, och hans mor erbjöd sig att ta fru
Thomas och barnen, men mig ville hon inte ha. Då stod
jag där igen, och fru Thomas sa’, att hon fattade inte, var
de skulle göra av mig.
Så kom det en fru Hammond, som bodde längre uppåt
floden, och hon sa, att hon skulle ta mig, eftersom hon såg,
att jag var van vid barn, och sä reste jag med henne långt
uppåt floden för att bo med dem på en liten avröjd plats
mitt inne i djupa skogen. Där var förskräckligt ensligt. Där
- 45 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
