Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes historia.
hade jag nog aldrig kunnat bo, om jag inte haft mina tankar
och min fantasi . .. Herr Hammond arbetade vid en liten såg,
som sågade timmer, och fru Hammond hade åtta barn. Hon
fick tvillingar tre gånger. Jag tycker om småbarn med måtta,
men tvillingar tre gånger i rad ä’ för mycket. Det sa’ jag
rent ut till fru Hammond, när det sista paret kom. Jag blev
så gränslöst trött i mina armar av att gå och kånka på dem.
Där inne i skogen bodde jag hos fru Hammond i över
två år, men se’n dog herr Hammond, och frun löste upp sitt
hushåll. Hon delade ut sina småbarn bland släktingarna och
for till Staterna. Mig skickade de till barnhemmet i Hopeton,
därför att ingen ville ta mig. De ville inte ha mig på barn-
hemmet heller; de sa’, att de hade så överfullt redan. Men
de fingo ta mig i alla fall, och där var jag i fyra månader,
tills fru Spencer kom.
Anne slöt sin berättelse med ännu en suck, denna gång
av lättnad. Hon tyckte tydligen ej om att skildra sina er-
farenheter i en värld, som aldrig »velat ha» henne.
— Har du någonsin gått i skolan? frågade Marilla och
svängde märren in på strandvägen.
- Inte så mycket just. Jag gick litet det sista året jag
var hos fru Thomas. När jag flyttade längre uppåt floden,
kommo vi så långt från någon skola, så att jag kunde inte
gå dit på vintern, och på sommaren hade barnen lov, så att
jag kunde bara gå där vår och höst. Men medan jag bodde
på barnhemmet, så gick jag förstås. Jag kan läsa mycket
bra och kan många vackra verser utantil, »Slaget vid Hohen-
linden» och »Stolta Edinburgh på klippans fäste», och »Borgen
vid Rhen» och flera vackra saker av Longfellow och Lord
Byron. O, vad jag tycker om så’n poesi, som gör att man
ryser utefter hela ryggraden .. . Som »Än har Polen ej gått
under,» till exempel — där ryser man på så många ställen
.. . Den stod i femte läseboken — jag hade förstås bara
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
