Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes historia.
hunnit till den fjärde — men de stora flickorna brukade låna
mig sina att läsa uti.
— De där fruarna med de många barnen — fru Ham-
mond och fru Thomas — voro de snälla vid dig? frågade
Marilla och plirade på Anne ur ögonvrån.
- Åh — ja ... stammade Anne. Hennes lilla vänliga
ansigte blev plötsligt skarlakansrött och fick ett starkt uttryck
av förlägenhet. — Det var nog deras mening — jag vet, att
de ville vara så snälla och rättvisa som möjligt. Och bara
människor ha den avsikten, så får man inte så mycket fästa
sig vid att det inte alltid ... riktigt lyckas för dem. De hade
nog inte så roligt själva ... Det är ju rysligt tråkigt med en
man, som super, och nog är det gränslöst tålamodsprövande
att tre gånger i rad få tvillingar, tror ni inte det? Men jag
är säker pä, att deras mening var att vara snälla mot mig.
Marilla gjorde inga flera frågor. Anne försjönk i tyst
beundran av strandvägen, och Marilla höll förstrött i töm-
marna, medan mångahanda tankar rörde sig i hennes inre.
Hon hade plötsligt börjat känna medlidande med flickan.
Vilket torftigt och armt liv utan kärlek hon hade haft — ett
liv av tungt arbete, fattigdom och vanvårdnad ... Ty Marilla
var intelligent nog att läsa mellan raderna av Annes historia
och gissa sanningen. Intet under, att hon blivit så förtjust
vid tanken på ett verkligt hem! Det var egentligen synd, att
hon skulle behöva skickas tillbaka. Tänk, om hon, Marilla,
skulle foga sig efter detta Mathews oförklarliga infall och låta
henne stanna? Han hade ju fått för sig, att han ville behålla
henne, och flickan föreföll verkligen ganska villig och lätt-
hanterlig.
— Hon pratar för mycket, tänkte Marilla, men det skall
man väl kunna plocka ur henne. Och det är i alla fall ingenting
simpelt eller slamsigt i vad hon säger. Hon har en viss
- 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
