- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
52

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M ari 1 la fattar sitt beslut.
- Det är frågan om den här lilla flickan, fru Blewett,
sade hon, det har uppstått ett litet missförstånd ... Jag hade
fått för mig, att herr och fröken Cuthbert önskade adoptera
en liten flicka. Så hade man sagt mig. Men nu var det i
stället en gosse de ville ha. Så att om ni fortfarande är av
samma mening som i går, så tycks det, som om ni skulle
kunna få er önskan uppfylld.
Fru Blewett mätte med sina skarpa ögon Anne från
topp till tå.
- Hur gammal är du och vad heter du? frågade hon.
- Anne Shirley, stammade den tillfrågade skyggt, denna
gång utan att våga framställa någon önskan rörande stav-
ningen. - Och jag är elva år gammal.
— Hm, du är då inte stor för din ålder ... Men du
är bestämt seg. De sega kunna ligga i och arbeta ordentligt
... Ja, om jag tar dig, så får du uppföra dig som en snäll
flicka — vara snäll och duktig och arbetsam och hövlig. Du
får göra skäl för mat och husrum, så mycket kan jag säga
dig. Ja, jag tar henne väl då, fröken Cuthbert, så blir ni
henne kvitt. Lillen är gräsligt kinkig, så jag är alldeles ut-
tröttad av att ha honom. Jag håller också på med att piska
sängkläder, och köket och trappan ska skuras ...
Marilla tittade på Anne och kände sitt hjärta vekna vid
åsynen av flickans bleka ansikte med dess uttryck av stum
förtvivlan — den hopplösa förtvivlan hos en liten varelse, som
finner sig ånyo fångad i en fälla den en gång undsluppit.
Och Marilla fick en obehaglig känsla utav, att om hon ej
gav efter för bönen i den blickan, skulle den förfölja henne
till hennes dödsdag. Dessutom tyckte hon inte om fru Ble-
wett. Flickan var sannerligen för god att bli arbetsträl hos
en sådan människa ... Det ansvaret kunde hon ej påtaga sig.
— Ja, jag vet inte ... sade hon långsamt. — Min mening
var inte att säga, att min bror och jag absolut bestämt oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free