- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
59

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne läser sin aftonbön.
tänka ut att tacka dig för... Vad beträffar de ting jag önskar
mig, så äro de så många, att det skulle ta för lång tid att
räkna upp dem . . . Jag ska därför bara nämna de båda vik-
tigaste. Var så snäll, gode Gud, och lät mig få stanna kvar
på Grönkulla, och gör mig vacker, när jag växer upp. Jag
förbliver med utmärkt högaktning Anne Shirley. — Så där ja,
var inte det rätt bra? frågade hon ivrigt, i det hon reste pä
sig. _ Jag hade förstås nog kunnat välja några vackrare ut-
tryck, bara jag haft lite mera tid på mig att tänka efter.
Stackars Marillas känslor kunna lättare anas än beskri-
vas. Hon hämtade dock en ringa tröst ur medvetandet, att
det ingalunda var vanvördnad hos Anne, utan helt enkelt
andlig okunnighet, som bar ansvaret för denna minst sagt
egendomliga bön. Hon stoppade täcket om henne och gav
sig själv det löftet, att Anne i morgon dag skulle få lära sig
en ordentlig bön. Hon stod just i begrepp att lämna rum-
met med ljuset, då Anne ropade henne tillbaka.
- Jag kom alldeles nu att tänka på någonting. Jag
borde ha sagt »amen» i stället för »med utmärkt högaktning»
— så säger ju prästen i kyrkan. Det hade jag glömt, men
jag förstod, att en bön måste ha något slags fin avslutning,
så därför satte jag in det andra., som jag har sett i en brev-
ställare . . . Tror ni det gör någonting?
— Nej, det tror jag knappast, sade Marilla. — Somna
nu som ett snällt barn. God natt med dig.
- I kväll kan jag säga god natt med ett gott samvete,
sade Anne och kröp skönt ihop bland sina kuddar.
Marilla drog sig tillbaka till köket, satte ljusstaken i bor-
det med en smäll och gav Matthew ett ögonkast.
- Matthew Cuthbert, det är på högsta tiden, att någon
tar sig an den flickan och lär henne ett skapat grand. Hon
är nära nog komplett hedning. Vill du tro, att hon inte i
hela sitt liv läst en bön förrän nu nyss? Jag ska gå till
- 59 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free