Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes uppfostran börjas.
vänner. Jag kunde stå och prata med henne i timvis, sär-
skilt på söndagarna, och förtro henne allting. Katie var min
enda glädje och tröst. Vi brukade låtsa, att bokskåpet var
förtrollat och att, om jag bara visste trollordet, kunde jag
öppna dörren och stiga rakt in i rummet, där Katie Maurice
bodde — i stället för in till fru Thomas’ syltburkar och tall-
rikshögar. Se’n låtsade jag, att Katie Maurice tog mig vid
handen och förde mig till en underbar plats, full med blommor
och solsken och älvor, och där bodde vi se’n lyckliga i alla
våra livsdagar.
När jag flyttade till fru Hammond, så sörjde jag så rys-
ligt över att behöva skiljas från Katie Maurice. Hon var också
gruvligt ledsen, det vet jag, för hon grät, när som hon sa’
adjö och kysste mig genom glasdörren. Hos fru Hammond
fanns inget bokskåp. Men uppåt floden, ett litet stycke från
huset, låg en långsträckt, grön liten dal, och där bodde det
vackraste eko. Det gav åter vartenda ord man sa’, även om
man inte talade det minsta högt. Då låtsade jag, att det var
en liten flicka, som hette Violetta, och vi voro mycket goda
vänner, och jag höll av henne nästan lika mycket, som jag
höll av Katie Maurice — fast inte riktigt så mycket . .. Kvällen
innan jag for till barnhemmet sade jag adjö till Violetta, och
ack — hennes adjö lät också så sorgligt och riktigt med tårar
i rösten .. . Jag hade blivit så fästad vid henne, att jag inte
hade hjärta att låtsa en ny bästa vän vid barnhemmet — det
gick för resten inte bra att låtsa någonting där.
— Ja vet du, så gott var det, sade Marilla torrt. — Jag
är inte alls för så’nt där. Du tycks själv nästan tro på dina
fantasifoster. Det vore bra, om du finge en riktigt levande
vän, så att det bleve slut på detta välsignade »låtsa» ... Men
låt aldrig fru Barry höra ett ord om din Katie Maurice eller din
Violetta, för då tror hon, att du inte är klok.
— Ack nej, det ska jag visst inte ... Jag kan för resten
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
