Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes uppfostran börjas.
Anne suckade, traskade upp på det östra gavelrummet
och satte sig på en stol vid fönstret.
— Ähja — bönen kan jag nu . . . Jag lärde mig den
sista raden, när jag gick i trappan. Nu ska jag låtsa det
här rummet fullt med vackra saker, så att man kan trivas
här . . . Golvet är belagt med en mjuk vit sammetsmatta,
strödd med skära rosor, och för fönsterna hänga skära siden-
gardiner. Väggarna äro behängda med guld- och silverbro-
derade vävnader. Möblerna äro utav mahogny. Jag har aldrig
sett någon mahogny, men det låter så präktigt. Här står en
vilsoffa, full med mjuka sidenkuddar, skära och blå och pur-
purröda och guldgula, och jag ligger behagfullt tillbakalutad
mot den. Jag ser min egen bild i den praktfulla, stora spe-
geln, som hänger pä väggen. Jag är lång och ståtlig, iförd
en klänning av släpande vita spetsar, med ett pärlkors pä
bröstet och pärlor i mitt hår. Mitt hår är nattsvart, och min
hy är som blekaste älfenben .. . Jag heter lady Cordelia Fitz-
gerald ... Nej, tänk att det låter inte naturligt .. .
Hon skuttade fram till den lilla spegeln och såg sig
däri. Hennes eget magra, fräkniga ansikte och allvarsamma
grå ögon tittade tillbaka på henne.
— Du är bara Anne på Grönkulla, sade hon allvarligt,
och dig ser jag, precist som du ser ut nu, så ofta jag för-
söker låtsa, att jag är lady Cordelia. Men det är en miljon
gånger trevligare att vara Anne på Grönkulla än Anne från
Ingenstans — eller va’ tycker du?
Hon lutade sig fram, kysste ömt sin bild i spegeln och
gick fram till det öppna fönstret.
- God afton, käraste Snödrottning! Och god afton,
ni kära små björkar nere i sänkan! Och god afton, rara gråa
stuga uppe på kullen! Jag undrar, om Diana kommer att bli
min bästa vän? Det hoppas jag, och jag skall hålla av henne
så mycket. Men jag ska ändå aldrig glömma Katie Maurice
— 69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
