Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lynde blir slagen av fasa.
som är rätt. Och du yttrade dig bra ovänligt om henne,
Rachel.
Marilla kunde ej låta bli att lägga till den sista meningen,
fastän hon ånyo blev förvånad över sig själv. Fru Rachel
reste på sig med en min av sårad värdighet.
— Ja, jag ser, att jag hädanefter måste vara mycket för-
siktig i mina yttranden, Marilla, eftersom man framför allting
annat måste ta hänsyn till de ömtåliga känslorna hos foster-
barn, hämtade Gud vet varifrån . . . Nej bevars, jag är inte
ond — du behöver inte vara ängslig. Jag är verkligen för
uppriktigt ledsen för din skull för att hysa någon vrede. Du
får allt dina härda duster med den flickan, sanna mina ord.
Men vill du ta mitt råd — vilket du antagligen inte vill, fastän
jag fostrat upp tio barn och begravt två — så ger du den
där allvarliga skrapan», du talte om, med tillhjälp av ett björk-
ris. Så’nt läder ska så’n smörja ha. Jag gissar hennes hu-
mör är lika eldfängt som hennes här. Ja, adjö med dig,
Marilla. Jag hoppas du kommer ned ibland och hälsar på
mig som vanligt. Men du kan inte vänta, att jag gör mig
någon brådska med nästa besök här hos dig, om man ska
vara utsatt för att bli antastad och förolämpad på det här
viset. . . Dylikt ligger verkligen helt och hållet utanför min
erfarenhet.
Därefter rätade fru Rachel med mycken självkänsla på
sin lilla tjockafigur och rultade ut. Men Marilla begav sig
med mycket allvarlig uppsyn till östra gavelrummet.
På vägen uppför trappan kände hon sig ängslig och
villrådig om vad hon borde göra. Hon var ej litet harmsen
och förargad över det uppträde, som nyss ägt rum. Vilken
gränslös otur, att Anne just inför fru Rachel Lynde skulle ha
givit sitt häftiga lynne luft! . . . Och plötsligt gjorde Marilla
den egentligen ganska generande upptäckten, att hon kände
mera förödmjukelse över detta faktum än sorg över själva
75 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
